Om vi vore bara snäppet mer eteriska och duktiga på akustisk gitarr så hade vi pratat om en saga för god för att vara sann.

Nu är vi inte det, så vi nöjer oss med att konstatera att vi i detta nu står 90 minuter ifrån det som kommer att bli maj månads största match på Wemberlee.

Forget your Messis and Wazzas. Bring on the South Wales Derby.

Om Cardiff manövrerar sig förbi Reading ikväll är det otänkbara alltså verklighet: En rak kvalfinal mellan Wales moderna men bankrutta flaggskepp Cardiff City och Wales sensationella askungesaga Swansea.

Soul Crew och Swim Aways. Herrejesus vilken match det skulle bli. Men vi är inte där än. City måste förbi Reading ikväll, det är bara Swansea som tagit sig till finalen.

Samtidigt, som Ed Norton säger i en monolog som kan vara 2000-talets bästa som Aaron Sorkin inte skrivit:

It all came so close to never happening. This life came so close to never happening.

Curt.

Alan Curtis vet mest av alla om det där.

”Curt”, född nere i kolskyfflardalen i södra Wales, spelade över 300 matcher för Swansea (och nästan 100 för Cardiff) under en lång och ojämn karriär. Han var med på hela den sanslösa resan när Swansea gick från fjärdedivisionen till Division I på 70-80-talet, sen gick han till Leeds som klubbens dyraste värvning någonsin – men skadade knäet i en krock med Peter Shilton och fick flytta hem igen.

Sedan dess har han haft alla roller man kan ha på golvet i en kotbollsklubb. Ungdomsansvarig, matchvärd, ambassadör, tränare, coach. I kvalfinalen kommer han att stå bredvid managern Brendan Rogers – jo, samme Brendan Rogers som hade Chelseas reserver under tre år med Mourinho (”Det var som att gå på Harvard”) – som a-lagstränare.

För Rogers kan kvalfinalen bli ett revanschmöte med Reading, klubben som sparkade honom efter ett halvår. För Swansea kommer den, oavsett vilket, att bli en slutpunkt på en åtta år lång återuppståndelse.

2003, medan den profilstarke Sam Hammam försökte göra Cardiff City till en brittisk maktfaktor, slogs Swansea för livet. Tjugo år efter att de toppat gamla Division I före Liverpool och Manchester United så var de 90 minuter ifrån att åka ur hela ligasystemet.

Hull kom till Vetch Field, läktarna var packade med 11000 övertända walesare, bara seger garanterade en plats i den brittiska proffsfotbollen.

Den gamle bosniske backhjälten Džemal Hadžiabdić, en av stjärnorna i 80-talets Super-Swans (de kallade honom ”Jimmy”), fick en fråga om vad det skulle betyda om Swansea verkligen åkte ur.

Han sa som det var:
– Det skulle vara som om en av mina bästa vänner dog.

Alan Curtis var assisterande tränare då. Efter matchen har han kallat det ”den viktigaste match som någonsin spelades på the Vetch”. Inför den höll han ett eldtal för spelarna som fått legendstatus. Det var inte bara en tränare som försökte motivera ett lag, utan en man som försökte få folk att slåss för en klubb och en samhörighet han vigt sitt liv åt.

Leon Britton är en av bara två spelare i dagens Swansea (Alan Tate är den andre) som spelade den där matchen. Han minns förstås fortfarande:
– Du kunde se att folks liv stod på spel. Amorteringar hängde på att vi skulle vinna den där matchen.
– Spelarna då hade inga stora pengar, och de tänkte på hur de skulle kunna ta hand om sina familjer.

Hull tog ledningen med 2–1, med halva matchen kvar var Swansea halvvägs nere i the Conference. Om ni vill se hur det ser ut när en spelare räddar livet på sin klubb, i en värld rätt långt från Playstation, så ska ni titta på det här klippet.

James Thomas, född och uppväxt i Swansea, gjorde hat-trick. Swans vann med 4–2 och överlevde.
– Det är som att vinna Premier League, sa han efteråt. Det här är det bästa ögonblicket i min karriär.

Det blev det också. En knäskada satte stopp för Thomas ett par år senare, men då hade klubbens historia redan tagit en ny vändning.

Lokala affärsmän klev in med pengar, man värvade rätt sorts tränare och rätt sorts spelare – och nu är man en match ifrån Premier League.

The Vetch finns inte längre, den stängdes 2005 och revs för ett par månader sen. BBC tog med Alan Curtis dit för att säga farväl. När Swansea spelade årets sista seriematch, mot Sheffield United, gjorde de det istället på fräscha Liberty Stadium – och med James Thomas som hedersgäst.

– Matchen mot Hull var en stor vändpunkt i klubbens historia, sa han. Men det var inte bara jag som gjorde det.

Måndagen den 30 maj kommer Swansea att spela kvalfinal på Wembley, mot antingen Reading eller fjolårsförlorarna Cardiff. Den finalen kommer, som alltid, att vara världens ekonomiskt tyngst vägande fotbollsmatch.

Just i år kommer den faktiskt att vara lite mer än så.

The Vetch (1912-2011).

/Simon Bank