Saturday Night’s Alright for Fighting IV
avGissa vad FC Barcelona nöter på sista träningen före finalen?
Äh, sluta fjanta er. Ni vet ju redan svaret. De passar boll, till förbannelse. De passar boll som inget annat lag i världen gör ens om deras liv hängde på det. Och om det finns nåt värt att notera, mer än att Bojan Krkić just glidtacklade för andra gången på en halvminut, så är det vem som låter mest, syns mest, hörs mest.
Svarar ni Leo Messi kan ni få ett halvt rätt, hans skor syns i alla fall. Svarar ni Iniesta får ni inte läsa här mer, nånsin.
Svarar ni José Manuel Pinto har ni helt rätt. Det är han som skriker, det är han som kramar folk när de kör kvadraten, det är han som får alla andra att skratta. Och det fina i alltihop är ju att det dessutom är han som är avstängd, som kommer att sitta på läktaren imorgon. Rubén Miño är Valdes-reserv.
Reservmålvakter är, det kan vi väl slå fast, det märkligaste djur som finns. Möjligen jämte klippdass. Själva fundamentet för en målvakt är att han ska vara sinnessjuk, sociofobisk, egomanisk, diagnosfetischistisk, hela den grejen. Kravbeskrivningen på en reservmålvakt är däremot raka motsatsen. Reservmålvakten ska vara social, mysig, laglojal, inte ställa till med en massa bråk, allt sånt.
Vad jag undrar är mest det här:
Är en målvakt en reservmålvakt som blivit sjuk, eller är en reservmålvakt en målvakt som frisknat till?
Svar mottages till Vattuman75. Vänligen.
/Simon Bank