Jag vet inte med er, men själv kan jag känna att vi eftersatt den taktiska aspekten av spelet det sista. Vi skriver om sociala medier, om klubb- och supporterkultur, om vinnare och förlorare och alla däremellan.

Men taktiken, den har vi släppt greppet om.

Det är nu det vi har måndagar till, att börja om och tänka nytt, så nu tänkte jag att vi skulle ta och titta närmare på det där momentet som avgör så många matcher nu för tiden:
Linjemännen Hörnorna.

Det finns, i huvudsak, fyra olika varianter av hörnor (och vi lånar bilderna från bettersoccercoaching, besök dem gärna om andan faller på).

DEN FÖRSTA:
Den korta hörnan.

Fördelar: Du drar ut försvarare från det överbefolkade straffområdet, och skapar ytor för de offensiva spelarna. Kombinerat med bestämda rörelser mot stolparna, och den ökade vinkel som spelet ger inläggsspelaren, kan det ge många alternativ framför målet.

DEN ANDRA:
Den halvlånga hörnan.

Fördelar: Det är ett ganska ovanligt spel, då fokus hos försvarande lag så gott som alltid ligger inne i straffområdet. Med en skicklig skytt och en koncentrerad passningsläggare skapar det osäkerhet för försvarande målvakt – som har många spelare kring sig och svårt att se bollen. Det viktiga för skytten är att döda anfallet, för att inte blotta sig för kontringar.

DEN TREDJE:
Den långa hörnan.

Fördelar: Med bestämda löpmönster – som i det här fallet, med flera löpare från andrayta in mot mål – är det svårt att försvara sig mot. Här är förstås inläggskvalitén avgörande för hur stor framgång man når, men det är det vanligaste sättet att göra mål på, särskilt om anfallande lag har ett fysiskt övertag vad gäller längd.

DEN FJÄRDE:
Skicka in skiten stenhårt i bortre krysset.

Fördelar: Det blir mål.

Så. Det var hörnor, det. I morgon ska vi prata om hur man kan bygga en båt av ett par tidningar och några häftklamrar.

/Simon Bank