AFC Wimbledon, Lille, Fenerbahce, Porto, Rayo Vallecano, Udinese, Wolves, Pumas och Schalke 04.

Deportivo, Blackpool, Birmingham, Carlo Ancelotti, Luton, Lazio och Rapid Wien.

Det var en sån där majhelg då fotbollen dras till sin spets, där vinnare och förlorare skiljs åt så brutalt och definitivt att man riskerar emotionell överhettning av att bara försöka följa med från utsidan.

För att hålla kursen får vi helt enkelt göra som vår moraliskt högtstående monark, vända blad och titta framåt. Vi har lovat våra chefer att ha bloggfokus riktat mot Champions League-finalen den här veckan, och ikväll har vi lyckligtvis en match som förenklar övergången mellan det som varit och det som komma skall.

Manchester United har ägnat de senaste veckorna åt att fira sin 19:e ligatitel. Sheffield United har samtidigt sjunkit ner till tredjedivisionen för första gången på 22 år.

Ikväll korsas ändå deras vägar.

I tisdags spelades den första av finalerna i FA-cupen för U18-lag. 30 000 åskådare kom till Bramall Lane – klart fler än vid någon a-lagsmatch den här säsongen – och fick se ett vilt kämpande Sheffield United forcera sig fram till ett 2-2-resultat.

I kväll går returen på Old Trafford, och The Blades tar med sig minst 7 000 bortafans över de penninska bergen.

För Sheffield United innebär finalen en strimma av ljus i ett skuldmörker som annars är kompakt. För Manchester United är den en påminnelse om klubbens framgångsrecept.

När Alex Ferguson talade till massorna under titelfirandet igår pratade han betydligt mer om den här matchen än om Champions League-finalen. Ravel Morrison, Paul Pogba, Will Keane, Ryan Tunnicliffe och Tyler Blackett är ju pojkarna som ska vinna framtidens troféer.
– Den här gruppen är den bästa jag sett på 10-15 år. Jag skulle bli förstummad ifall inte några av dem blir riktigt stora stjärnor, säger Gary Neville.

Han borde veta. Han ingick ju själv i The Class of ´92, laget som först vann The FA Youth Cup 1992, och sedan föll mot Leeds i finalen året efter. Där fanns även Ryan Giggs, David Beckham, Paul Scholes, Nicky Butt och Phil Neville.
– Vi blev kärnan i a-laget i ett årtionde, utgjorde mer än halva laget. Nu sägs det att det aldrig någonsin kan hända igen, men om det är någonstans fem, sex killar ska gå från juniorlaget till a-laget så är det på Old Trafford. Klubben är byggd på det sättet. Den är beroende av att unga spelare kommer underifrån. Den är i behov av den lokala identiteten som bara kan skapas på det sättet, säger Neville.

I kväll blickar Manchester United mot framtiden, i en ungdomsfinal där ingen enda spelare har färgade fotbollsskor. I morgon kväll minns man tillbaka, då Gary Neville har sin testimonial mot Juventus och den mytomspunna Class of ’92 återförenas för en kväll.

Letar du efter förklaringen till klubbens storhet så hittar du den precis mittemellan de två matcherna.

/Erik Niva