Med anledning av att Rikard Norling blivit klar för MFF gör jag veckans enda avsteg från det internationella Champions League-perspektivet.

Nedan följer nämligen ett av mina favoritcitat. Det är hämtat från AIK-fanzinet Tattersalls tredje nummer, och det säger mycket om mycket.

Om Rikard Norling och hans sätt att resonera, om hur abstrakt det här med klubbkänsla egentligen är – men kanske framförallt om varför vi journalister har för vana att redigera ihop svar till begriplighet, snarare än att skriva ut dom ordagrant.

Rikard Norling, ordagrant, om vad som gör AIK till en unik klubb:

”Ja… Det är väl snarare min relation till det som är unikt. För jag menar det finns de som har samma relation som jag har, som du har, som gör AIK unikt för mig. För AIK är ju egentligen inte unikt i sig tror jag. Utan det är unikt för… Eller det är det väl, det är ju lite fler medlemmar och det är ju… icke bevisat men mer passionen och sådär. Hehe, ”Says who?”… Det säger AIK:aren. Men det som är unikt för mig, det är min relation till klubben och det som är unikt för dig, det är precis likadant. Det är din relation. Och det som är starkast hos mig, det är ju… AIK för mig, det är ni, det är de som jag vet kommer att vara kvar om tio, femton år och den ena tvillingen som gick bort och man liksom, man är AIK:are tills man dör och… Man känner igen sig…”.

Glasklart.

/Erik Niva