Så här är det: Jag börjar vrida om mitt liv mot VM-fronten, och bloggeriet lär följa efter åt samma håll.

Nu har det inte börjat ta något vidare konkret form riktigt än. Jag har, till exempel, inte åkt till Tyskland. Men det behöver ju inte betyda att vi släpper greppet om de viktigaste aspekterna av det här med fotboll.

Alltså: Estetikdags igen.

Genren fotbollsmusik har ju hittills inte fått stryk i uselrankningen av särskilt många andra genrer. Ett av undantagen är damfotbollsmusik, som ofta lyckats vara till och med sämre. Gitarrer, schlager, hemknåpade heja-tjejer-låtar som haft lika svårt att hänga med som Pia Sundhage skulle ha i en löpduell med Lotta Schelin.

Och nu? Joserniatt, det gläder mig ju extra att VM:s snyggaste och svängigaste lag kommer att spela i blått, att det kommer att vara franskt, och att det varken kommer att strejka eller skämma ut sig.

Dräkterna – både de blå och de sjöman… sjöflickerandiga? – är ju alldeles fantastiska, och igår släpptes dessutom Frankrikes officiella VM-låt. Den är kanske inte fantastisk, men den är definitivt 2011. Och jag gillar den.

Allez les filles. Så se upp i öst och väst.

/Simon Bank