Stekugnshett i Köln. Sista träningarna före första matchen, och det är som det alltid är i Tyskland: man fascineras av de fantastiska arenorna.

Sverige går snart på gräs, ett par mil härifrån har Japan just stått med slutna ögon under nationalsången i landets första mästerskapsmatch efter katastrofen, och jag tänkte mest lämna ett par små tips innan VM rullar vidare.

Först: Ni noterade förstås det fenomenala värdet i att det var just Christine Sinclair som bröt Tysklands tolvåriga VM-nolla med den där fina frisparken igår. Inte bara för att det var ett fint skott, utan för att hon alltså slog det med bruten näsa (eller med foten, en bit under näsan, det var rätt salt gjort hur som helst). Sinclair är förresten en av tre kanadensiskor som showar loss här.

Nu gör Japan förresten 1–0 också, Turbine-stjärnan Nagasato visar varför hon är en kultspelare i Bundesliga med att utnyttja ett banalt Nya Zeeländskt misstag. Till saken: I dagens tidning skriver jag damfotbollens historia, om kvinnors fotboll som motståndskamp. Det intressanta, om ni nu inte orkar läsa er igenom allt, är att damfotbollens ursprung är så uttalat revolutionärt. Och den lilla bit information som ni absolut inte får gå miste om, alldeles oavsett, är namnet på den fenomenalt beundransvärda unga kvinna som för alltid kommer att stå som den moderna damfotbollens mamma.

Hon hette Nettie Honeyball.

Nettie. Honeyball. Om James Bond hade levt på 1800-talet hade han älskat det.

Miss Nettie. Stående.

/Simon Bank