Tyskland vinner VM-premiären på hemmaplan inför 73 000 hemmafans i ett sommarhett Berlin. Vågen rullar på läktarna, Angela Merkel myser framför kamerorna, turneringen får sin drömstart – och vet ni vad som var intressantast med det?

Kanada.

En av de svåraste saker som finns i fotboll är att byta ut en hel kultur, att ersätta en spelidé med en helt annan. Och eftersom jag inte sett Kanada spela fotboll på rätt många år är det en chockartad upplevelse att se hur de vänt ut och in på sig själva på såpass kort tid. Kanada kom in på världsscenen med Even Pellerud som ideologisk ledare. Norrmannen Pellerud var Drillo lika mycket som Drillo var Drillo, det var den modellen han lärde Kanada, och det gick bra.

Nu är Pellerud historia, och när Kanada går in i det här VM:et så gör man det med italienska legendaren Carolina Morace (den första kvinna som tränat ett professionellt herrlag, Viterbese) på bänken.

Och det märks.

Kanada spelade knappt en långboll på hela matchen, de spelade klapp-klapp-passningsspel och letade tekniska lösningar i alla lägen. Till och med på fasta situationer körde de spelvarianter. De gjorde det dessutom rätt bra.

Efter sex minuter var Christine Sinclair helt fri med Nadine Angerer men avslutade högt över. Det var den chans Kanada fick. Tre minuter senare nickade Kerstin Garefrekes in 1–0, precis före paus gick Kanadas backlinje bort sig som ett F9-försvar och så rullade Celia Okoyino da Mbabi in 2–0. Sinclair skickade in en drömfrispark på slutet (Tysklands första insläppta mål på åtta månader), men det var allt.

2–1. Tyskorna imponerade väl mest genom att inte imponera så mycket.
De var bara grundstarka.

Silvia Neid petade Inka Grings för att få in Okoyino, och skickade upp Birgit Prinz på topp. Utöver målet gav det inte så mycket, vare sig Prinz (utbytt på slutet) eller Okoyino lyckades låsa några bollar. Tyskland slet sig till den här vinsten, det var Kanada som såg ut som ett modernare, intressantare fotbollslag.

För Tyskland var det en okej start. För VM var det ett viktigt bevis på att avstånden kanske krympt en liten bit till.

/Simon Bank