Inget är klart förrän allt är klart, som David Seaman brukade säga. Men nu är det alltså klart. Lyon släppte alldeles nyss en kommuniké på sin hemsida, med den mest koncisa uppsägning jag sett:

Claude Puel är från och med idag inte längre Lyons tränare.

Förre OL-kaptenen/Arsenal-mästaren Rémi Garde tar över, med Bruno Génésio som uppbackning, två interna rekryteringar som kan klubben, som känner staden, som vet allt om själen på Tola Vologe. Det är en modest lösning, inga stora namn, men det är också så som Lyon, mer än kanske någon annan europeisk toppklubb, byggt sin struktur. De har ex-spelare ur klubben på snart sagt varenda position som existerar i ledningen. Någon gång när jag orkar ska jag reda ut det där lite mer pedagogiskt.

Och nä, det kunde inte bli på något annat sätt. Strunt samma att Aulas så sent som i mars stod i en tv-intervju och hamrade fast en sak:
– Claude Puel kommer med 99,9 procents säkerhet att vara Lyons tränare även nästa säsong.
Den tiondels procenten blev det, av nödvändighet.
Claude Puel är en spelarnas tränare, en löpare som fortfarande har en spelares hjärta och som tappade omklädningsrummet tidigt. När så många stjärnor (Cris, Fred Govou) öppet kritiserar en ledning finns det rök nog för att man ska kunna hitta en rätt rejäl eld under.

Även om det inte vore så så finns ju resultaten. OL har Aulas, de har en superb ungdomsorganisation, de har Frankrikes största budget och de största stjärnorna. När Puel tog över Lyon hade de vunnit ligan sju år i rad, de var regerande dubbelmästare och hade, totalt, dragit hem sexton bucklor till Aulas under 2000-talet.

Under tre år med Claude Puel har Lyon inte vunnit ett skit. Supportrarna har skrikit efter hans avgång de senaste två säsongerna. Och från och med idag är han inte längre Lyons tränare.

 

/Simon Bank