Mannen som ville ta revansch på samhället för att nån snott hans Man United-keps, som gled vidare in i att skapa mycket av det mest androgynt mansnostalgiska ultrabriljanta sexpoppiga som musikvärlden någonsin hört och sett – vi har ju börjat undra lite om honom, har vi inte?

Var det dags att oroa sig för Morrissey när han blev en bitter Bardot-gubbe med pseudorasistiska åsikter? Kanske.
Var det dags att oroa sig för Moz när han tog steget fullt ut och delade upp mänskligheten i över- och underraser i fjol? Förmodligen.

Kalla mig cynisk, men jag har kanske inte brytt mig så mycket som jag borde. Jag har kunnat skaka av mig misstankarna om att en av mitt livs stora män tagit steget in i en rätt obehaglig form av galenskap. Tills nu, då.

 

/Simon Bank