On est tous derrière elles, allez les Bleues! Vi står alla bakom er, heja les Bleues! Uppmuntran kom inför Frankrikes semifinal mot USA igår, och det kom från herrarnas förbundskapten Laurent Blanc.

Han hade lovat Bruno Bini, förbundskaptenen, att se damlagets sista genrep före turneringen, mot Belgien i mitten av juni, men fick förhinder och kom aldrig dit.
– Det är roligt att se dem spela, och de har redan säkrat biljetten till OS 2012. Bravo! hälsade han nu.

Laurent Blanc kommer från Rousson, en liten by i Languedoc i södra Frankrike. Han växte upp i ett litet, oansenligt hus ett stenkast från den lokala fotbollsplanen. Hans föräldrar fanns fortfarande kvar i byn, mamma Yvonne lagar middag åt honom hemma i samma gamla hus när han kommer hem på besök. Lolos pappa Gilbert var den som lärde honom att spela fotboll, en fabriksarbetare som hade haft talang nog för att spela division II-fotboll, som brann för sitt engagemang i samhället och som arbetade politiskt (vänstern) i kommunen. Gilbert drev fotbollsklubben i Rousson i många år, han var ordförande och senare hedersordförande, men i början var han mest tränare i Laurents pojklag.

Gilbert Blanc var Laurent Blancs förste tränare, men han var framför allt hans enda pappa. Och det var en stolt pappa som häromåret var med när arenan i Rousson bytte namn till Stade Laurent Blanc.
– Jag är mycket rörd, sa han till Midi Libre. Stadion bär mitt namn. Det är normalt att bli rörd, för det handlar om Laurent, mitt barn.

Laurent Blanc ledde Frankrike till VM-guld, han var le Président med ett helt franskt folk, han blev mästare som tränare och han är en populär förbundskapten.

Häromåret var han en av många kända politiker och fotbollsprofiler som deltog i ”Le Match pour ne pas oublier”, ”Matchen för att inte glömma”, ett kändisjippo där fotbollsprofiler och politiker spelade fotboll för att dra in pengar till alzheimerforskning. Nästan en miljon människor i Frankrike har drabbats av alzheimer, och för Laurent Blanc var det ett ändamål som låg honom nära om hjärtat.

En av dem som drabbats vårdades på ett hem i Rousson och hette Gilbert Blanc.

– Jag kunde tyvärr inte hedra löftet jag gav Bruno Bini och hans landslag, sa Laurent Blanc till AFP i veckan. Frankrikes genrep – de slog Belgien med 7–0 – spelades dagen före le Fête des Pères, Frankrikes motsvarighet till Fars dag. Framför allt spelades den samma dag som Gilbert Blanc stilla somnade in på ett vårdhem i Gard, inte särskilt långt från en fotbollsarena som för alltid kommer att bära hans sons namn.

Gilbert Blanc, pappa och tränare. Laurent Blanc, son och spelare.

/Simon Bank