Tänk tanken: du är River Plate-supporter med ett stort hjärta för landslaget.
Hur klarar man en sån säsong?
Först en historisk, förnedrande första nedflyttning med klubben, och sen försöker du fly depressionen med att följa albiceleste i Copa America, på hemmaplan och allt.
Och vad får du?
Du får en vinst på fyra matcher, halvdassigt spel, en söndersågad ny förbundskapten i Batista. Du får en förlust på straffar mot Uruguay (efter ett oerhört underhållande fotbollskrig), och kan sannolikt se fram emot alla mardrömsfinalers urmoder: Uruguay mot Brasilien, på argentinsk mark.

Tänk en annan tanke: Så nära att det här aldrig ens blev av.
Det föll sig ju så att jag fick slå mig ner med Diego Forlán för ett par veckor sedan och prata om både honom och la Celeste. I natt vet vi ju att Óscar Tabárez knappast behöver betala för sin nästa stek i Montevideo och att landslaget är fullt av hjältar, men det är som det är med historien – när den första dominobrickan börjar falla gäller det att den faller åt rätt håll.

Forlán berättade om kvalet till VM 2010, hur Uruguay skulle åka till Ecuador – som inte förlorat hemma på sju matcher – och hur de var piskade att vinna den matchen för att ens få kvala vidare.
Forlán berättade:
– Jag pratade med Tabarez, jag sa ”mycket beror på det här resultatet”. Alla år vi arbetat, allt vi upplevt, om vi inte hade vunnit så hade han fått sparken. Men vi vann, och allt ändrades.
Uruguay vann, och de gjorde det eftersom Forlán själv satte en straff på stopptid. Och sen kom VM.
– Det visade för landet hur man måste arbeta, inte bara på planen.
Uruguay gick till semifinal i VM, de är i semifinal i Copa America, de har en ny generation hyperspännande spelare (Suárez, Cavani, Hernández). I årtionden har man pratat om skuggan från Maracana 1950 som plågat flera generationer av uruguayos, men Forlán viftade bort det.
– Du vet, Uruguay… vi har bara tre miljoner invånare, men vi har alltid stora spelare. Vi möter Argentina, Brasilien, men vi har en stor historia. För oss som spelare betyder det att vi måste försvara den tröjan. Och vi gillar den pressen.

I natt,  Santa Fe, missade en likblek Carlitos Tevez en straff. Uruguay satte alla sina fem, och vann sin tredje raka straffläggning.
De gillar den pressen. Direkt efter matchen loggade Diego Forlán in på sitt twitter-konto, för att meddela världen en sak som inte kunde vänta:

Vi är i semifinal! Det är en stolthet att vara uruguayan! Njut!

/Simon Bank