Somnar till fotboll, vaknar till simning, och försöker förstå om tiden verkligen går framåt. Jo, nätterna tillhör Lamela, Ganso och Neymar och märkliga turnématcher på andra sidan havet – men så vaknar man, går och sätter sig framför Eurosports simsändningar, och plötsligt vänder Lasse Frölander strax efter Huegill på 100 fjäril och man undrar om världen börjat snurra baklänges.

Det hade ju varit lite fint.

Annars är det ju den tid av året när vi mest ser framåt, och det i en fotbollsvärld som slutgiltigt förlorat förståndet (ja, om vi undantar Juventus, som faktiskt verkar börja värva exakt vad de behöver: Vidal! Vucinic! Lugano?!). Det är Championship Manager hela vägen hem, i Manchester och i Paris och överallt.

Mest och värst? Förmodligen i Neuchâtel.

När spelarna i Lyon tränade avslut hände det av och till att en av deras anfallstränare klev in och var med i övningarna. Eller, var med och var med, han gick in och visade hur det skulle göras, helt enkelt.
– Han var helt otrolig. Fortfarande, berättar Kim Källström.

Sonny Anderson vet hur man gör mål, det var därför OL behöll honom i ledarstaben – och det var därför han till slut fick chansen på ett eget managerjobb. Alfapet-klubben Xamax ville ha honom, och ett överraskat Frankrike såg honom flytta norrut och ta över som sportchef, med Monacos förre U-tränare François Ciccolini som närmaste underordnad.

Det här var i juni. I måndags, efter två matcher som ansvarig, fick Ciccolini sparken. Det fick Sonny Anderson också. Liksom alla deras kollegor. Och målvakten, som varit där i en vecka. Vad sponsorerna och alla samarbetspartners tyckte? Äh, de hade redan skickats ut.

Xamax har gjort sig av med i stort sett allt som var deras klubb, de har sparkat tre olika tränare och hela personalen – och de har gjort det på mindre än tio veckor.

– Jag trodde att jag hade sett allt inom fotbollen, men nä, det finns också Neuchãtel, suckade Jean-Luc Ettori, målvaktstränaren, i en intervju med So Foot. Han hade också fått sparken.

Anledningen är förstås inte ett par förlorade seriematcher. Anledningen heter Bulat Tjagajev.

I våras var Xamax illa ute. Skulderna gjorde att de var öppna för vilka pengar som helst, och det var Tjagajevs de fick. Tjagajev är en tjetjensk affärsman som verkar inom råvaru- och bostadsbranschen, han är dessutom en av president Kadyrovs närmaste, och det är de tillsammans som legat bakom skrytbygget Terek Groznyj, ni vet klubben där Ruud Gullit var inne och vände ett par månader i våras.

Tjagajev sponsrade Terek hårt, men eftersom han nu levt och verkat i Geneve sedan 1987 så ville han ha en klubb där också. Redan för tolv år sedan hade han fått ett erbjudande om att köpa Xamax, när chansen nu dök upp igen dök han in. Den 12 maj var affären klar, bara ett femtiotal fans protesterade när det hände.

En av banderollerna: 1000 ans pour ça? Neuchâtel, la honte. Tusen år för det här? Neuchatel, skammen.

Det är i år tusen år sedan Rudolf III byggde ett nytt slott och gav namn åt Neuchâtel. Bulat Tjagajev hade kommit för att bygga en klubb ”för Champions League”

– Jag har bestämt mig för att köpa Xamax eftersom jag älskar fotboll, hälsade han.

– Om laget spelar bra så köper jag arenan. Om resultaten är dåliga, vad ska vi då med en arena till? frågade han, retoriskt, i en intervju med TSR.

Tjagajev satte sitt folk i alla tunga positioner. Andrej Rudakov (gammal Spartak-anfallare) blev ordförande. Olga Danese tog över ansvaret för det administrativa. De som jobbat där förut fick sparken.

Under gentlemannen Bernard Challandes lyckades de hänga kvar i ligan i våras, dessutom var de i final i cupen. Den 29 maj, två veckor efter att klubben bytt ägare, mötte de Sion på St Jakob i Basel. Tjagajev hoppades på en bra start.

Vad han fick? 0–2 efter sex minuter.

Han hade liksom ingen större lust att acceptera det.

I paus stormade en galen president in i omklädningsrummet, och skrek åt spelarna på engelska:

– I WILL KILL YOU ALL!

Strax efter matchen förklarade Beranrd Challandes att han varken fick eller ville vara kvar i klubben. Han angav skilda filosofier som anledning, och tog över FC Thun. Thun leder nu ligan efter två raka vinster, samtidigt som de var sekunder från att slå Palermo borta i Europa League-kvalet.

Xamax? Det fortsätter storma.

I takt med att folk fått sparken har opinionen vaknat.

UDC, högerpartiet Union Démocratique du Centre, som bland annat drivit igenom lagar om utvisning av kriminellt belastade utlänningar, har gett sig ut för att ifrågasätta Tjagajevs lämplighet som klubbägare. En del utspel har haft pseudorasistiska undertoner, andra har enbart hållit sig till att ifrågasätta Tjagajevs gärning.

– Idrotten har en betydelse i samhället. Hur ska man till exempel kunna bekämpa huliganism om ägaren själv beter sig som en huligan? säger CDU:s andreman Adrian Amstutz till Blick.

– Varenda en som vill öppna ett konto i en bank måste kunna bevisa varifrån pengarna kommer, men ingen vet varifrån Tjagajevs miljoner kommer, säger Jürg Stahl från samma parti (jag antar att de vet mer än jag om den schweiziska banksekretessen).

Det har, hur som helst, börjat gnölas tvärs över det politiska spektrat. Kantonens ledare har pratat om att agera som medlare mellan Xamax supportrar och Xamax nya ledning, för att värna om klubbens värden.

Tjagajevs metoder ifrågasatta av alla som värnar om klubben. De är inte humana, de riskerar att distansera supportrarna från klubben, att försvåra identifikationen.

Ska vi vara ärliga så finns två olika versioner av vad som hänt. Den ena står politiker, ex-tränare, anonymiserade spelare, journalister och alla andra för.

Den andra står Bulat Tjagajev för.

I spåren av all kritik tog han kontakt med nyhetsbyrån Sportinformation för att tala ut. Igår fick Schweiz ta del av hans version.
– Jag vill förklara mig på ett par punkter, sa han, och vände sig direkt till supportrarna.
– Jag gör det för dem, för det är ingen skillnad på de tio francs de lägger på att se en match och pengarna som jag lägger ner i klubben. Resten skiter jag i.
– Jag tror att jag känner Schweiz, ett land som jag älskar. För att göra schweizarna nöjda skulle jag tydligen låtit Xamax vara som det var, när ingen såg vad som hände. Men jag ville göra om hela strukturen.

Tjagajev sågar Sonny Anderson på mitten. Sonny tog en jobbpaus en gång i halvtimmen för att ta en cigg, tydligen. Dessutom värvade han dåliga spelare enbart för att berika sig själv, i samröre med agenter.

– Om jag tog hit honom, så var det enbart för att det inte fanns någon bra tränare tillgänglig. En bra spelare blir inte alltid en bra tränare.

Och Ciccolini, tränaren?

– Han bara stod där, orörlig som en Napoleon.

Vi kan skratta åt Bulat Tjagajev, men det är förstås både hemskt och djupt talande för det där vi kallar modern fotboll. Misskötta klubbar som Xamax eller Tampere United eller vad ni vill behöver pengar, och när pengarna kommer så bryr sig ingen om varifrån de kommer.

Tjagajev är en driven affärsman, uppenbarligen, och hans vilja verkar genuin. Det är inte hans lust eller passion för fotboll som är problemet, utan hans världsbild. Han är en diktators bästis, han är en ultrakapitalist, och han tror att det finns snabba lösningar på allt. Han kom till Xamax, han sågade alla som sett till att klubben tappat fotfästet, och han hade en klar vilja:

– Jag tog inte över den här klubben för att prostituera mig, utan för att erbjuda spektakel och vackert spel, sa han häromveckan.

Spektakel har de bjudit på. Vackert spel… lite mindre. Efter förlusten mot Basel förra helgen sparkade han alltså allt han kunde sparka. Inklusive sitt eget folk. Ordföranden Rudakov petades också neråt i hierarkin (han är numera ansvarig för värvningar), för att ersättas av Islam Satujev.

När TSR började gräva i Satujevs bakgrund hittade de en märklig historia. Satujev sökte politisk asyl i Schweiz 2002, mitt under brinnande krig. Han kunde inte vara kvar i Tjetjenien, hans far hade stått rebelledaren/ex-presidenten Dzjochar Dudajev nära och enligt Satujev hade fadern återfunnits mördad av den nya, Moskva-vänliga regimen.

Ramzan Kadyrov, mannen som senare skulle bli president och fotbollsklubbsägare, var en av dem som bytte sida. Är det då inte märkligt, undrade TSR, att Islam Satujev vill arbeta för Kadyrovs bästis Bulat Tjugajev?

Ingen vet, Satujev själv vill inte låta sig intervjuas. ”Säkert på grund av hans svaga franska” menar Xamax talesman Marc Imwilkenried.
Immigrationsmyndigheterna trodde inte på Satujevs berättelse, men de gav honom tillfälligt uppehållstillstånd 2004.
– Islam säger att herr Tjagajev gjort allt för honom. De är från samma krets, från samma klan, förklarar Imwilkenried.

På söndag spelar Xamax mot Sion igen, precis som i cupfinalen. Gamle Sevilla- och Athletic-tränaren Joaquin Caparrós har tagit över tränarjobbet och säger att ”det är en chansning”.
Caparrós har gjort ett bra arbete i Seville och Bilbao, men den här gången har han bara skrivit på ett ettårskontrakt.

Ingen räknar med att han blir kvar så länge.

/Simon Bank