Vilodag igår. För VM, inte så mycket för oss. Det var en bra dag eftersom vi fick sova ut för första gången på evigheter, men en dålig dag eftersom hotell-tv:n inte hade några kanaler som lät mig se Chile-Mexiko. Och hur i hela världen kan man lägga ett mästerskap så att man missar ett mästerskap? Skrik till om jag missar nåt väsentligt.

Det väsentliga här idag är förstås att Tyskland riskerar att bli tvåa i gruppen efter Frankrike. Vidden av den revolutionen är omöjlig att överskåda. Inför VM pratade VM-generalen/ex-landslagsbacken Steffi Jones om hur många biljetter till den här matchen som hade sålts till fransoser som var nyfikna nog för att vilja åka över gränsen och se sitt landslag.

Det är ju inte mindre hett nu.

Mindre het är däremot (noterade ni musikradio-övergången där?) kvinnan som skulle bli den här turneringens drottning. Ja, fast hon är en Prinz (noterade ni Arne Hegerfors-övergången där?).

Birgit Prinz har lett Tyskland i ett decennium. Hon har spelat fler landskamper (212) och gjort fler mål (128) än någon annan tyska. Hon har vunnit VM två gånger, hon har vunnit EM och utsetts till världens bästa spelare tre gånger. Prinz har aldrig velat synas, aldrig velat stå längst fram, men det är ändå hon som trots sin blygsel och försiktighet gjort världens bästa lag till världens bästa lag.

Det här, ett världsmästerskap på hemmaplan med henne som kapten, skulle bli den lysande kronan på hennes karriär – men istället har hon blivit hela Tysklands piñata.

Två matcher, noll mål, usel form, en måltorka som närmar sig sex timmar. Det är fritt fram att slå nu.

Mot Nigeria byttes hon – uppenbart missnöjd och upprörd – ut efter 53 minuter, i en match som spelades på hennes egen hemmaplan i Frankfurt. Efter matchen satt förbundskapten Silvia Neid och erkände att det varit en seger (1–0) utan Glanz und Gloria, och när journalisterna bad Prinz recensera sin egen insats bet hon av.
– Jag har ingen lust. Det får ni göra själva.

Och i Tyskland vet man vem man ska jämföra med. En ikon, en kapten, som till slut hamnar i en position där allt blir bättre utan dem? En karaktär som gått från att ha varit en oerhörd tillgång till att vara ett problem? En kapten som inte längre verkar vara en del av laget?

Hon heter Birgit Prinz. Han hette Michael Ballack.

Herrarna tvingades åka till Sydafrika utan Ballack, och det kan ha varit en stor fördel för dem. I damlaget går elefanten runt i glasbutiken, och medan eniga tyska medier verkar tycka att Neid borde peta sin kapten verkar truppen fortfarande stå bakom Prinz.
– Birgit ist Birgit, säger målvakten/lagkompisen Nadine Angerer.

Birgit är Birgit, hon är den största spelare tysk damfotboll någonsin haft, och en av de största världen sett. Hennes manus var skrivet redan före VM, planen var att hon skulle stå längst fram och ta emot VM-pokalen i sin egen hemstad den 17 juli.

I kväll möter Tyskland ett extatiskt Frankrike i Mönchengladbach. Tyskland har en miljon registrerade spelare på damsidan, Frankrike 60 000, men det är Lyon som är europamästare, det är Frankrikes spelare som pratar som om de tror på något stort.

Och det är Silvia Neid som har en mycket svår laguttagning framför sig.

/Simon Bank