The Baller’s Daughter
avRädda våra liv, rädda våra barn. In med Dala på fotbollsplan.
1–0 mot Nordkorea, kvartsfinalplatsen säkrad. Jorå, den här gamla VM-båten flyter fortfarande.
Vad behövde vi för att se att det här var en annan sorts match än premiären mot Colombia? Två minuter?
Nordkorea är en helt annan bollsport än Colombia, och Sverige hängde med upp till rätt nivå. Två passningsskickliga lag ställde sig mot varandra, och spelade defensiv med stor respekt. Skillnaderna fanns i personalen lika mycket som i sätttet att spela: Sverige kunde hota på ett annat sätt med sina två-tre bästa spelare (Schelin, Sjögran, Seger), medan Nordkorea kunde spela ett mer konsekvent passningsspel i kraft av att de har bättre sjunde, åttonde och nionde spelare.
Hårddraget hade Nordkorea bättre intentioner, men Sverige bättre chanser. Lotta Schelin fortsätter att ordna (vilket är imponerande), och missa (vilket börjar bli lite oroande), målchanser.
Offensivt led Sverige egentligen bara av att de inte hittade rätt med det långa spelet, det som de pratat så mycket om. Vid ett par, tre tillfällen fanns jättelägen med en yta på 45 meter bakom Nordkoreas backlinje och en löpklar Landström/Schelin-tandem – men uppspelen kom sällan, och om de kom var de helt enkelt för dåligt slagna.
Om vi ska peka på något som gjorde det här till en bättre genomförd match från Sveriges sida så går det ju inte att peka på något annan än kaptenen.
Caroline Seger struntade i att jaga boll i dag, hon valde sina tillfällen istället – och när hon gör det är hon ju precis den världsmittfältare vi vill att hon ska vara.
Det var hon som bröt, som spelade fram, som vred åt kring Nordkoreas innermittfält efter paus. När Sverige kunde flytta upp och få kontroll kunde de också sluta oroa sig för Nordkoreas kantspel. Sjögran flyttade in lite till, fick lite mer boll, och till slut gav det resultat.
Seger-Forsberg-Sjögran och så Lisa Dahlkvist i öppet mål.
1–0. Viertelfinale.
Sverige kan gå in i en placeringsmatch mot Pia och prata om bisaker istället för att prata om ångest och en avstängd Seger. När turneringen börjar är vi kvar, och vi är det med ett lag som just gjort sin bästa stora match på många, långa år.
/Simon Bank