Javafan, om jag nu ändå är vaken.

Efter Uruguay-Brasilien fick vi Mexiko–Tyskland, och själva matchen kan vi prata om lite senare. Det är ju svårt att låta bli att ge sig på just det här tyska u-landslaget, av två bestämda skäl.

Det ena är, naturligtvis, att det leds av modeikonen, manmyten, geniet Steffen Freund. And I love Steffen Freund and Steffen Freund loves me.

Det andra är att det här är ett tyskt landslag som är fullt av Mesut Özils lillebrorsor.

Nä, inte bokstavligen, men vi har här ett lag, ett tyskt landslag, där tolv spelare har invandrarbakgrund (Angola, Ryssland, Grekland, Polen, Turkiet och Tunisien) och där – framför allt – åtta av dem är turktyskar. Det där turkiska förbundskontoret i Köln, ni vet de som jobbar med att hitta tänkbara turkiska landslagsspelare i Tyskland, kommer att ha många spelare att försöka locka över när den här turneringen är över. Det finns uppgifter om att ett par, tre stycken av dem redan förbundit sig att spela för Turkiet.

Tysklands startelva i semifinalen i natt:
Odisseas Vlachodimos – grekiska föräldrar (Den yngre, mindre komplicerade varianten av Boateng-fallet. Storebrorsan Panagiotis spelade U19-EM för Grekland i fjol)
—
Kaan Ayhan – turkiska föräldrar.
Koray Günter – turkiska föräldrar. (stor BvB-talang som redan kallas ”den nye Mats Hummels”)
Nico Perrey – tyska föräldrar (son till Bielefelds b-tränare, ex-spelaren Armin Perrey)
Cimo Röcker – tyska föräldrar.
—
Emre Can – turkiska föräldrar (underbart fin, rakryggad kaptenstyp med grym touch och lika grym fysik. Bayern München tror mycket på honom, han spelar med U19 och har tränat med a-laget)
Robin Yalcin – turkiska föräldrar. (vicekapten, har a-kontrakt med Stuttgart)
—
Mitchell Weiser – tyska föräldrar (son till gamle – han är 40 nu – FC Köln-mittfältaren Patrick Weiser, som från och med i sommar tillhör tränarstaben i Köln. Offensiv poängspelare trots att han är back i grunden. Lite lätta Lahm-vibbar).
Levent Aycicek – turkiska föräldrar (Werder Bremen, en liten tia).
Okan Aydin – turkiska föräldrar (en av de bästa spelarna i hela VM)
—
Samed Yesil – turkiska föräldrar (sex mål på sex matcher i VM, fin fart och tyngd med bollen; påminner lite om Benzema. Arsenal sägs jaga honom)

Inbytt:
Rani Khedira – tunisiska föräldrar (han är Samis lillebrorsa)

Jo, vi har skrivit mycket om det här tyska fotbollsundret förut, men tydligare än så här har det aldrig varit.

Det betyder nu inte att Tyskland fick en gratisbiljett till Azteka. Mexiko hade mer boll, de rullade den snabbt på ofarliga ytor men var tillräckligt direkta för att testa tyskarnas organisation. Efter en hysteriskt svag insats på ett inlägg efter ett par sekunder när Julio Gomez kunde nicka in 1–0 så höll Tyskland.

Freund höll en mittfältare kvar hemma hela tiden (som de tyska landslagen gör), men han hade svårt att få med sina ytterbackar upp. Mexiko pressade ner dem, och Tyskland låg konsekvent kvar med 4+1 för att inte gå bort sig.

Offensivt gick det mesta genom Weiser på högerkanen, medan lille playmakern Aycicek bara visade sina kvalitéer (foten, blicken, farten med boll) i det lilla, men hade svårt att suga in boll och bygga anfall.

Yesil proffsgjorde 1–1, Man-jätten Can klev rakt igenom Mexikos försvar från 40 meter och tåade in 2–1, och när Can bytts ut mot lill-Khedira skickade Jorge Espericueta in ett gol olimpico, en högerhörna direkt i mål.

Jag önskar att ni hade sett det. Och jag önskar att ni hade fått se ett av årets vackraste hjältedraman. På den där hörnan som Espericueta skruvade in i bortre skallade Julio Gomez ihop med en back. Det var riktigt otäckt, han låg ner och fick vård på planen. Fixerad hals, bandage om huvudet, allt det. När Mexiko jagade sitt 3–2, sin drömfinal inför sin publik och sitt folk och inför förbundskaptenen/ex-spelaren Raul Gutierrez (han såg ut som att han just bredsladdat in sin pimpade 68 Camaro utanför arenan, på ett snabbt stopp mellan en drive-by och en tung kolafest hemma hos Foxy Brown), låg Gomez på en bår utanför sidlinjen.

När Mexiko till slut, med ett par sekunder kvar av matchen, fick in en boll i bortre hörnet av målområdet cykelsparkade en mexikansk forward med ett hård bandagerat huvud in det magiska målet.

Did we like it? You bet, little friendz.

/Simon Bank