When I Wake up, in My Make-up
avJust nu håller Pia Sundhage sin dagen-före-match-presskonferens i Wolfsburg, om ett par timmar går Sverige in och gör sin genrepsträning inför matchen mot USA.
Igår satt jag ner med Sundhage – vi är från Sjuhärad, vi pratar samma språk – och bakgrundspratade ihop ett dokument, som tyvärr är inlåst bakom plus-barriären.
Någonstans på vägen fick jag en minnesflashback från förra gången jag träffade Pia, under en av guldbollengalorna. Vi hamnade på en bänk i sminket, och pratade smink som flickor gör.
– Jag fattar inte, sa Pia. Tänk om tjejer la all den tid dom lägger på att sminka sig på andra saker. Fatta vad dom skulle hinna med då.
Och jag fattade ju inte riktigt, eftersom jag sminkar mig mindre och mer sällan än vad många tror. Men det är ju en kittlande tanke, tycker ni inte? Låt oss räkna lite (och jag har tagit hjälp av Berlins kanske främsta expert i kosmetika-branschen för de här bedömningarna):
1. Unga flickor sminkar sig allt tidigare, men vi räknar med en tjej som börjar när hon är tretton.
2. Den förväntade livlängden för en kvinna i Sverige är 83 år, men vi räknar bara med arbetsför ålder, och räknar med spannet 25-65 år för enkelhets skull. En period på 40 år av sminkande.
3. Enligt tysk expertis lägger snittkvinnan i runda slängar 20 minuter per dag på att lägga och ta av smink. Låt oss räkna bort en dag i veckan, då man struntar i sminket helt och hållet.
Då har vi siffrorna: Ungefär 104 timmars sminkning per år. Gånger 40 år, det är 4160 timmar. 4160 timmar motsvarar 26 arbetsmånader (40-timmarsvecka).
Om vi då leker med Pia Sundhages tanke: Om vi tänker att snittkvinnan skulle lägga de där timmarna på att lönejobba istället?
Svensk snittlön för en arbetande kvinna ligger på runt 30 000 kronor, och då får vi en totalkostnad på 780 000 kronor brutto. Lägger vi dessutom till pengarna som sminket kostar (Berlin: Runt 300 kronor i månaden) landar vi på en utgift/utebliven inkomst på ganska precis en miljon kronor.
Där har ni Pia-index, som förstås mest är ett tankeexperiment. Världen ser ju fortfarande ut så att det smartaste en kvinna kan göra för att höja sin lön är att sminka på sig en mustasch. Och då är vi inne på det där med politik igen.
Och fotbollen och politiken? Tja, i Berlin har Die Tageszeitung just bett Alice Schwarzer, feministisk ikon och legendar, att analysera vad det är vi ser under VM. Är damfotbollens framgång även en framgång för kvinnorörelsen?
– Även? Enbart! Utan feminism – ingen pappaledighet och ingen damfotboll. Fotbollen är bokstavligt talat en manlig domän par excellence, precis som bolagsstyrelserna. Männen har varit ensamma i fotbollen för länge, de hyllar sig själva, blir fulla. Ännu på femtiotalet kördes kvinnor bort från fotbollsplanerna av polis.
Har ni språket, och vill läsa, så har ni intervjun här. Eller så fortsätter ni jobba istället, och sparar in en liten del av en miljon.
/Simon Bank