Gråkyla i Malmö, en måndag mitt i livet. ÅFF-Hammarby på tv, Barcelonas ligapremiär runt hörnet – och en italiensk strejk som kanske luckras upp.

Silvio Berlusconis regering har alltså precis lämnat ett nytt förslag, utan solidaritetsskatt, för godkännande. Det skulle i så fall betyda att fotbollen kan prata om väsentligheterna igen, utan en vildsint pseudodebatt om bortskämda fotbollsmiljonärer. Spelarfackets principfråga, artikel sju – den om att stänga ute spelare med utgående kontrakt från träning – kvarstår. Skattefrågan kan redan vara löst.

Allt det här händer samma dag som Gigi Buffon citeras i en Sky-intervju där han söker andra förklaringar till varför strejken utmålats som den gjort:

– Med alla problem som det här landet har nu tror jag att strejken kom lägligt för vissa, för att blåsa lite rök i ögonen på folket.
– Jag antar att bakom allt det här ligger en önskan om att distrahera folket från landets verkliga problem. När vi upplever politiska problem i Italien skapar du femton dagars damm runt fotbollen.

Fotboll som opium för folket, tror jag att Gigi menar. Politikerna passar på. Roberto Calderoli (Lega Nord-politikern som designat skatteförslaget) som skurk. Och som makten ser ut i Italien, som opinionen och medier styrs, som landet styrs, med det som händer bakom det som händer bakom det som i sin tur händer bakom så… är det inte en konspiratorisk, paranoid tanke, utan en sund invändning.

Vi får väl se. Jag vet inte om Buffon har rätt, jag vet bara att han är närmare en komplex analys än de flesta rubriker vi läst här och i Italien de senaste veckorna.

•••
•••

Fotbollshjältarna har det tufft i Italien. De har det tufft i Brasilien också.

Ni läste säkert om hur Socrátes åkte in för akutvård i förra veckan, att han var riktigt illa däran. Nu har han lämnat sjukhuset, och dessutom öppet berättat om sitt missbruk.

Nä, inte cigaretterna, de har han hållit på med en hel karriär. Spriten.

– Jag drack regelbundet lite på förmiddagen, lite mitt på dagen, sen lite till på kvällen. När jag jobbade drack jag ofta en hel flaska vin om dagen. Alkoholen blev en kamrat, som cigaretterna, förklarade han i en intervju med O Globo.

Socrátes var aldrig bara en fotbollsspelare, han kombinerade det med att vara en konstnär och en artist. Även vad gäller levnadssätt, tydligen.

Nu rullar Barça och ubåtarna igång. Vi ses på andra sidan.

/Simon Bank