Inte ger man fan i politiken, för att man är konventionell.

En dag som den här, när Arsenals alla spöken krockar med Serie A:s förnuftigaste finansprojekt, kan vi ju lika gärna snabbkommentera de senaste veckornas största fotbollsfrågor.

Arsenal… ni vet ju vad matchen gäller ikväll. Överdrifter är vår livsluft i det här huset, men just den här gången är vi lite illa ute, eftersom de inte existerar. Säg vad du vill om hur viktigt det är för Arsenal och för Arsènes trovärdighet med ett resultat i Friulien – och du har rätt. Det går inte att överdriva.

Wenger måste ta sig in genom dörren till Champions League, jag tror att han löser det, och Arsenal måste sedan köpa in en ryggrad. Alla vet att det blir svårt. Jag tror att det blir ännu svårare.

Arsenal jagar trovärdiga, trygga, talangfulla spelare som kan gå in och göra ett jobb, och det är en jakt som får mig att tänka på den dikt i Moderna Myter där Lars Gyllensten skriver om att jaga enhörning.

Den som börjar:

Det är inte lätt att jaga enhörning. För det första vet man inte om den finns. För det andra vet man inte hur den ser ut, om man vet att den finns.

…och slutar:

Det är inte lätt att jaga enhörning. Men det är inte heller nödvändigt.

För Wenger är det däremot nödvändigt att jaga enhörning. Alla vet det, och där finns problemet. Han kan håva efter Yann M’Vila, vilket är smart och rätt – men Rennes vill inte släppa, och framför allt har Wenger den moderna fotbollshistoriens sämsta förhandlingsläge.

Alla vet att han måste handla.

Alla vet att han har pengar.

Alla vet att han är – eller i alla fall borde vara – desperat.

Det här kommer att bli som när City eller Chelsea köper spelare, fast mycket värre. Arsenal kommer att få betala överpriser, och alla vet hur Wenger hatar just det.

•••
•••

Mer politik.

Ni har väl redan läst allt som finns att läsa om spelarstrejken i Spanien och den hotande spelarstrejken i Italien.

Båda strejkerna är sympatiska, till nästan hundra procent. Arbetare ska ha kollektivavtal och arbetare har rätt att få ut sina löner i tid. Alldeles oavsett hur mycket pengar de där arbetarna tjänar. Man säljer inte bort sin rätt till arbete och arbetsförhållanden. Forza Damiano, viva Rubiales.

Den eventualitet som fått lite lite utrymme, eller som jag faktiskt inte läst något om alls, är vad som händer om strejkerna drar ut en vecka eller två på tiden.

Lite fakta om säsongerna, först:

La Liga har redan strejkat bort en vecka. Därför följer de, i detta nu, samma schemateckning som Serie A:

Start 27 augusti, sista omgången 13 maj. Vinteruppehåll i 21 dagar. 38 omgångar som ska spelas på 260 effektiva speldagar.

Just det där vinteruppehållet är ju ett av Spaniens och Italiens tyngsta konkurrensfördelar i europaspelet, jämfört med Premier League som – enligt läkarforskning – alltid får sina spelare frekvent skadade under säsongens sista två månader.

Premier League spelas från 13 augusti till 13 maj, med fem dagars ”vinteruppehåll”. 38 omgångar under 274 effektiva dagar.

Just nu ser det ju ut som att Serie A kommer att hitta ett avtal – besked kommer under eftermiddagen/kvällen – medan Spanien sitter trängre till.

Men om strejkerna hänger i, om man inte hittar en snabb lösning, riskerar Spanien och Italien att bli av med ett av de starkaste argument de har i internationell konkurrens.

Jag tror inte att Manchester United håller tummarna för att de skyndar på sina förhandlingar.

/Simon Bank