En natt i Charkiv är inte det sämsta. Sjevagol har gått och lagt sig (tror vi, han stör oss inte i lobbyn längre i alla fall), de har släckt ner gatubelysningen och Michael Wagner har just stegat upp Svobodij-torget här utanför och fått det till prick 119 000 kvadratmeter. Det gör det till Europas sjätte största, vi tror att det betyder att det missar VM-slutspelet och nu istället satsar på att ”bli kanon på midsommar”.

Förut idag flockades ett hundratal poliser runt det där torget. Det såg varmt ut med uniformerna och de där öst-stora mössorna, men de var där för att se till att dagens demonstrationer inte spårade ur. Protesterna har spridit sig hit från Kiev, där oppositionen slagit upp tält utanför domstolen där Julia Tymosjenko står åtalad för att ha slutit ett egenmäktigt energiavtal med storebror Ryssland.

Tymosjenko ledde den orange revolutionen och blev en ikonisk symbol för ett nytt, framväxande Ukraina, med flätor och allt. Hon blev premiärminister, men petades undan av president Janukovitj och befinner sig nu i opposition, rättssal och frihetsberövad i Kiev.

Demonstranterna hävdar att Janukovitj ligger bakom åtalet, att det är politiskt motiverat. EU, USA och faktiskt även Ryssland sluter upp bakom samma tanke, och har satt stenhård press på Ukraina att släppa Julia Tymosjenko, som själv klär sig i offerdräkt som om den vore ett andra skinn.

Och fotbollen? Julia Tymosjenko räknar det som en av sina stora meriter att det var under hennes styre som Ukraina började bygga inför EM, och gjorde det helt i linje med Uefas tidsplan. Annars har hon en klar tanke när det gäller det här med politiker och fotboll, eller i alla fall när det gäller hennes politiska motståndare och fotboll:

De ska hålla sig långt därifrån.

Hösten 2009, just som Viktor Janukovitj gått ut och förklarat att han tänkte kandidera för att återta makten i nästa presidentval, passade Tymosjenko på att smida medan lädret var varmt.

Janukovitj använde ju fotbollen som ett sätt att göra sig poppis. Han besökte Metalist Kharkiv för att stråla sig i glansen av deras framgångar, och han såg till att vara på plats när Ukraina hade chansen att play-off-kvala in till VM i Sydafrika.

Problemet var att det inte gick särskilt bra – och att Julia Tymosjenko påpekade det.

– Ta till exempel Charkivs underbara lag Metalist. Grabbarna har spelat fantastiskt hela året. De har slagit stora europeiska klubbar, tog sig till slutspelet i Uefa-cupen och låg långt fram i ukrainska ligan. Jag gratulerade dem flera gånger till deras briljanta segrar.

Och så själva poängen:

– Så hade det förmodligen fortsatt, om de inte fått besök av två kära gäster.

Hon syftade på Janukovitj och ex-presidenten Viktor Jutjenko. När de dök upp i Kharkiv förlorade Metalist – efter sex raka vinster – omedelbart mot bottenlaget Obolon.

– Trenden är tydlig, dundrade Tymosjenko. Så snart som Jutjenko och Janukovitj dyker upp på läktaren – vänta dig ett misslyckande.

Bara ett par veckor före Metalist-fiaskot hade Jutjenko och Janukovitj suttit på läktaren för att se Ukraina slå Grekland hemma och gå till VM. Det blev 0–1. Det blev inget VM.

– När de kommer ensamma kan du klara av deras ”tur”, men när de kommer båda två så är du chanslös, slog Julia Tymosjenko fast, innan hon konstaterade att politiker skulle hålla sig långt borta från fotbollen, för allas skull.

Nu sitter hon i alla fall anklagad för oansvariga affärer i Ukrainas namn, och riskerar ett mångårigt fängelsestraff. Och under tiden är det uppenbart att Janukovitj fortfarande har det jobbigt med fotbollsläktarna. I helgen mötte Dynamo Kiev Karpatij Lviv. Dynamos ultras har politiskt mest märkts genom en betydande högerextrem del (fördjupning, för den som vill), men den här gången fick de uppmärksamhet för att de protesterade mot presidenten med den värsta förolämpning de kunde komma på.

Fiffigt.

Och för att avsluta med något lite mer slugt i politisk väg – och för att avsluta det här inlägget innan internet tar slut: Låt mig återge en fin liten berättelse från tyska Der Spiegel.

I Tyskland, liksom i många andra länder, har extremhögern försökt slå sig in på fotbollsläktarna för att rekrytera. Klubbar som Schalke och Werder Bremen har drivit processer för att kunna utesluta medlemmar som samtidigt är medlemmar i det nationaldemokratiska partiet, eftersom de tycker att kombinationen av klubbideologi/naziideologi är omöjlig.

Men till saken: I helgen arrangerades den årliga Rock für Deutschland-festivalen, en nynazistisk musikfestival. I lördags var ett gäng där för att dela ut gratis t-shirts till ett par hundra konsertbesökare. Tröjorna var neonazi-estetiskt designade, med dödskallar och tydliga budskap:

”Hardcore Rebellen – National und Frei”, ”Hardcore-rebeller, nationalister och fria”. De såg ut som vilka nationalistgrejer som helst.

Eller, de gjorde det ända tills tröjbärarna kom hem och fick för sig att tvätta sina tröjor. När de gjorde det framträdde ett nytt tryck istället för det gamla:

”Allt din t-shirt kan kan du också – vi hjälper dig att bli fri från högerextremism”. Och så var det undertecknat med Exit, ni vet den där organisationen som hjälper dem som vill slita sig fria från nynazistiska miljöer.

Visst är det fantastiskt ändå?

/Simon Bank