Först som sist: Det är då en lisa för själen att se Gary Neville sitta och kommentera Liverpool-matcher, på min ära. Det är lika bisarrt som om Viasat skulle anställa Lasse Lag… äh, till matchen:

Alla som vet var Arsenal befinner sig just nu vet ju att problemet inte är att Arsenal inte gör bra matcher. Problemet är att de gör bra matcher, att spelarna som är där ute gör precis vad man kan förvänta sig, att det är logiskt att de går ut mot Liverpool hemma i N5 och har det riktigt jävla jobbigt.

I fem minuter stod Liverpool tio meter nedanför mittlinjen och väntade, som av gammal vana – sedan var det som att de förstod vad alla andra redan vet. Arsenal 2011 är inte längre Arsenal. Det är ett lag, just nu, som har genuina och stora problem med sin ryggrad. Och det där ska inte läsas som ett osmakligt skämt på Koscielnys bekostnad.

Szczesny är en världsmålvakt redan nu, med precis rätt balans mellan briljans och psykopati. Jag har alltid gillat Vermaelen. Frimpong är en north London boy som verkligen brinner för uppgiften och som bär på ett embryo till allt det där Arsenal behöver. Nu krävs det av honom att leda med en fysik och en aggressivitet han inte riktigt behärskar än. Två gula, ett onödigt andra. En olycka som följde tidtabellen. Frimpong gömde ansiktet i händerna, och Emirates applåderade honom.

A boy for a man’s job. Det är inte hans fel.

Mer än så är det inte. Och när hela världen vänder sig mot Wenger så vill jag ju också försvara honom. Han är vad han är, vad han alltid har varit. Om det finns ett stort, strukturellt fel i Arsenal som klubb så är det att klubben förvandlats till en teknokrati där Wenger varit den enda kraften, den enda ideologen.

Det pratas mycket om ålder, och det stämmer ju. BvB klarar sig i Bundesliga med alla sina kids, men dels är det en annan miljö, dels har de inte slarvat med ryggraden. Och… det handlar ju mer om erfarenhet än om hur länge spelarna levt. Premier League är den tuffaste miljö som finns för en fotbollsspelare, och på de viktigaste positionerna (mittförsvar, innermittfält) skilde det rätt många hundra timmar på lagen som spelade idag.

Så här:
Arsenal
Szczesny 16 PL-matcher från start
—
Sagna 128 matcher
Vermaelen 39 matcher
Miquel 0 matcher
Jenkinson 0 matcher
—
Frimpong 0 matcher
Ramsey 14 matcher
Nasri 78 matcher
—
Walcott 63 matcher
van Persie 113 matcher
Arsjavin 63 matcher

Liverpool:
Reina 221 matcher
—
Kelly 10 matcher
Carragher 450 matcher
Agger 82 matcher
Enrique 112 matcher
—
Henderson 61 matcher
Lucas 90 matcher
Adam 36 matcher
Downing 226 matcher
—
Kuijt 154 matcher
Carroll 49 matcher

Arsenal saknade tyngden, Liverpool (utan Suarez) saknade all form av briljans.

Matchen blev därefter.

Små blixtar av Nasri-fart, en missad superchans för van Persie, en period före paus där det såg ut som att Andy Carroll skulle ta med sig mittback och boll in i mål. Stewart Downing, det mest lyckade beviset på att Liverpools/Comollis Moneyball-modell faktiskt har stora poänger (när det gäller färdiga spelare, talangögat som gav honom sportchefsrollen i Spurs har inte levt upp till sin gamla Arsenal-hype), var bra idag också – men i det stora hela var Liverpool bara trögt och grått.

0–2. Arsenal förlorade Koscielny och Frimpong, två av Wengers smågrabbar hjälptes åt att skicka in ett avgörande självmål. Assist: Arsène Wenger själv.

/Simon Bank