Är omvärldsperspektiv bra eller dåligt för en modern fotbollsspelare? Det där är ju något som vi diskuterat en hel del, utan att egentligen komma fram till något.

Mår ett 22-årigt fotbollsproffs bäst av att inte störas, av att gå till träningen, komma hem, träffa sin flickvän eller (hellre) fru och (allra helst) sina barn, spela lite tv-spel, köpa en klocka till, och gå till träningen igen? Eller mår han bättre av att läsa lite böcker, följa händelserna i Somalia, oroa sig över vad de sociala medierna kommer att betyda för balansen mellan empati och självbild?

Jag vet inte. Men jag vet vad Tony Pulis tycker.

Pulis är född i Newport, en walesisk stad som byggts, bland annat, på hamnen och kolet. Det var i Newport som det brittiska gruvarbetarfacket bildades i slutet av 1800-talet, och det var där Pulis fick lära sig hur arbete ser ut.

– Min pappa jobbade på stålverket. Vi bodde åtta i ett hus med tre sängar. När jag fick möjligheten att spela fotboll och få betalt förstod jag lyckligt lottad jag var. Jag vaknade på morgonen och hade svårt att fatta det. Jag fick chansen och ville aldrig återvända, så jag gjorde allt jag kunde för att få fortsätta med fotboll, berättade han i en intervju häromåret.

En timmes bilfärd från Tony Pulis hemstad, utanför Swansea, ligger Cilybebyll, där fyra arbetare i förra veckan stängdes in i en kolgruva. Trots intensivt räddningsarbete blev de fyra kvar 90 meter under jord. De hade ingen chans när vattnet steg runt dem. De kom aldrig hem.

 

Wales är inget stort land, Swansea ingen stor stad. När Swansea spelade hemma direkt efter olyckan hölls det en tyst minut på Liberty Stadium. Innan avspark samlade kaptenen Garry Monk sitt lag för att säga ett par ord till.

– Det har varit en svår vecka med allt det som hänt här med gruvarbetarna. Jag pratade om dem i ringen före matchen, jag tror att det var därför vi började så bra. Jag sa: Låt oss vinna det här för dem.

90 minuter senare hade Swansea tagit sin första trepoängare i Premier Leagues historia.

Och Tony Pulis?

Hans Stoke förlorade med 4–0 i Sunderland, och när någon undrade om den svaga insatsen hade med det tuffa spelprogrammet – de spelade Europa League i Ukraina i torsdags – att göra slog han bakut.

– Låt oss ta det med en gång. Det har varit en tragedi i Wales, med gruvarbetarna. De stackarna arbetade stenhårt under jord för att försörja sina familjer, de tjänar på ett år vad en del av våra spelare får på en vecka. Vi lever i en bubbla inom fotbollen och ibland måste man spräcka den bubblan och se sig om.

– Vi reser i första klass och skämmer bort spelarna till förbannelse, så Stoke City kommer inte att hitta några ursäkter om hur många matcher vi spelar och hur mycket vi reser. Att skylla ifrån sig efter det som hände i South Wales, där jag växte upp, duger helt enkelt inte.

Jag vet inte om fotbollsspelare blir bättre eller sämre i den där bubblan. Det betyder inte att jag inte är glad att det finns tränare som tvingar dem ut ur den ibland.

 

/Simon Bank