Camp Nou, medan svetten klingar av. Jag tänker att det kan bli regn, kanske åska. Däremot kan det inte bli en dålig match, vilket är det fina med den här klubben.

Antingen kommer Barcelona ut som Barça, då blir det fantastiskt. Eller så förhindrar Milan det, och då blir det ännu mer fantastiskt.

Det luktar som det luktar här, nötter och bocadillas och förväntningar. Milans sektion är redan full, resten av arenan är fortfarande halvtom – och vi har fått laguppställningarna som bekräftar, igen, varför vi ska gilla Max Allegri.

Han är fortfarande färsk på den här nivån, och han gör sina misstag, men han lär sig saker för varje match och månad som går. Ikväll går han ut på Camp Nou och lever upp till det han sa om att det vore självmord att försvara sig. Cassano spelar, Pato springer, Boateng kommer att fylla på när det går.

Jag tror inte att Milan ror det här i land, jag tror att Barça – till tio elftedelar samma lag som spelade finalen på Wemberlee – är alldeles för bra för att ens se sitt skakade, skadade försvar särskilt testat. Men Allegri förstår att han måste våga lite, och vi får se Fantantonio mot världens bästa fotbollslag. Allegri rymde från sitt eget bröllop en gång. Allegri är livornese. Allegri gör vad han måste.

Nu spelar de Peps musik, nu dunkar de Coldplay. Jag hade gärna sett Ballack ikväll, jag mår lite dåligt av att inte följa OM i Pireus, men livet är lurigt på det viset.

Jag har inget emot att tillbringa kvällen här, det har jag verkligen inte. Game on. 3–0?

/Simon Bank