Lite solsken, såhär mitt på den oktoberruggiga måndagsförmiddagen?!

Ända sedan jag själv tillbringade en vecka med fotbollen i krigets Libyen har jag varit lite extra mottaglig för fina historier nerifrån den delen av världen.

När kriget bröt ut blev tillvaron för gästarbetarna i landet snabbt livsfarlig. Vissa blev mer eller mindre tvångsvärvade som legosoldater till Gaddafi-armén – andra blev lynchade av rebeller som förutsatte att de tillhörde den andra sidan.

Två ghananska bröder bestämde sig för att försöka komma undan vansinnet genom den livsfarliga båtresan upp mot den italienska ön Lampedusa, men i den kaotiska röran runt flyktingbåtarna kom de ifrån varandra. Kofe Amoah var 26, hans lillebror Kwame Attiah Rubin ett år yngre. De var fattiga män som inte hade några andra tillhörigheter än kläderna de bar på kroppen – och givetvis inga mobiltelefoner att kontakta varandra med.

Båda hamnade i olika italienska flyktingläger, men ingen av bröderna hade en aning om vad som hänt den andre, om han ens var i livet.

Månaderna gick, men en dag i förra veckan var det så dags för fotbollsturnering mellan olika flyktingläger uppe i Toscana.

Gästerna från lägret i Grosseto för att möta hemmalaget från Orbetello när två spelare på olika sidor plötsligt fick fnatt. De rusade ylandes mot mittlinjen, där de möttes i en evighetslång, tårsvallande omfamning.

Kofe och Kwame hade hittat varandra igen. Två spelare hade gått ut på fotbollsplanen som motståndare, och därifrån som återförenade bröder.

Och matchen? 3-0 till Grosseto.

/Erik Niva