Som han själv skulle sagt – horses for courses.

Det var ju när Alex Ferguson häromveckan gav sin första BBC-intervju på nästan ett årtionde som han beklagade sig över vilken makt tv-mediet numera har över fotbollssporten.
– Tv är gud nuförtiden, och när du skakar hand med djävulen måste du betala priset.

Ferguson ondgjorde sig över hur avsparkstiderna dompteras av tv-tablåerna, och hur mediet profiterade på idrotten. Ändå vore det enkelt att argumentera för att han själv och hela den engelska fotbollen i alla fall gjort den bästa dealen i sammanhanget. Efter den senaste försäljningsrundan drog Premier League-klubbarna in totalt nästan 40 miljarder kronor för rättigheterna. Men arenorna fortsätter likafullt att vara välfyllda.

Annat i Italien.

Det var gårdagens Gazzetta som redogjorde för sambandet. Enligt tidningen har säsongsbiljettsförsäljningen i Serie A sjunkit med 20,4 procent de senaste tre åren – samtidigt har antalet som skrivit upp sig på betal-tv:s virtuella ”säsongsbiljett” ökat med 69,0 procent.

Till skillnad från i England går det att se precis varenda Serie A-match på tv, och Gazzettan argumenterar för att det är en grundförklaring till att beläggningsgraden i de europeiska toppligorna numera ser ut som de gör.

Sett över hela den förra säsongen var Premier League-läktarna fulla till 92 procent. I Tyskland var motsvarande siffra 88 procent och i Spanien 73 procent.

I Italien? 61 procents beläggning – eller i snitt 39 procent av deprimerande tomma läktarstolar i varje ligamatch.

Och det är inte slut där. Vad man än tycker om balansen mellan tv-pengar och läktarbiljetter så är det ett ekosystem med känsligt kretslopp. Med tiden riskerar nämligen såna här siffror även att aktivera tv-sportens eget Moment 22, det som innebär att publiken vill se publik – och att tv-konsumenter alltså är betydligt mindre benägna att betala för matcher som spelas inför tomma läktare.

När du skakar hand med djävulen måste du betala priset.

/Erik Niva