Äh, det var väl onödigt.

En dag när Milan spelade för Antonio Cassano var faktiskt det minsta de kunde göra att se till att vinna. De var ju – de är ju – så uppenbart mycket bättre än BATE Borisov.

Under den avslutande av halvtimmen av första halvlek spelade Milan väl så bra som de gjort på hela säsongen. Aquilani, Nocerino och Ambrosini patrullerade mittfältet, spelade loss villiga löpare i Abate, Robinho och Boateng. Zlatan Ibrahimovic band ihop trådarna. De dikterade villkoren, kontrollerade matchbilden och karvade fram chanser i stort sett när de kände för. De gjorde ett mål under den här perioden. De både kunde och bode gjort ett par, tre till och dödat matchen.

Nu gjorde de inte det.

Istället kom traktorfabrikens lag från Borisov ut till andra halvlek och demonstrerade att den där tjatiga sanningen fortfarande besvärar det här Milan-laget – det är fullt möjligt att störa dem mer eller mindre enbart genom att skruva upp matchtempot.

Det går att göra sig lustig över hur BATE-tränaren Viktor Gontjarenko (34) är yngre än åtta av spelarna i Milan-truppen. Milan blottade sig för de skämten under andra halvlek.

Hade de bara matchat vitryssarna i intensitet, frenesi och kamplusta hade de såklart vunnit matchen. Då hade de inte behövt muttra om huruvida det var rätt att blåsa straff när Abate tryckte en motståndare i nacken (och jo, det var det).Nu släppte de istället greppet om förstaplatsen i gruppen till Barcelona. Det är nu inte hela världen – i många fall visar det sig vara likgiltigt huruvida man vinner sin grupp eller kommer tvåa – men det var rätt och slätt onödigt.

Kevin-Prince Boateng drog fram sin Cassano-tröja efter Milans ledningsmål. Det hade varit mer passande att visa upp den vid en slutsignal som förkunnade tre Milan-poäng.

***

Zlatan Ibrahimovic var som Milan i stort. Jättebra under den där glänsande halvtimmen – distinkt och effektiv – men alltmer ointresserad ju kallare och jobbigare det blev i Minsk.

Starka tre plus blir i alla fall hans helhetsbetyg, och det är ju bra. Är man mitt i en memoarlansering när man blir utelämnad från en rätt betydelsefull Fifa-lista – då kan det vara läge att påminna om hur skicklig man faktiskt kan vara.

Målet var en sådan erinran. Ibrahimovic visade då upp en anmärkningsvärd snabbhet i både huvud och ben, då han först gick ur en offsidesituation för att därefter sprinta sig i läge och spika dit både förstatouch och avslut. Det viktigaste en forward kan göra, det där som anfallskollegan Robinho i stort sett aldrig lyckas med.

Individuellt är Zlatan Ibrahimovic inne i en bra period nu. Poängen kommer, målen ramlar in. Han är fortfarande inte där han kan vara – där han har varit…? – men glimtivs spelar han faktiskt bättre just nu än han gjort under hela 2011.

***

Och med allt det sagt glädjer vi oss såklart med BATE Borisov. Ett lag som skickar in nio vitryssar i startelvan och spelar någorlunda jämt med Milan – det förtjänar såklart både respekt och framgång.

/Erik Niva