Vad tänker vi på idag? I Rom tänker de på Gabriele Sandri, vars namn kommer att synas på Lazios tröjor. I Genua tänker de på offren. Lunchmatchen är inställd efter översvämningarna, Genoas sportchef Stefano Capozucca har föreslagit att spelare från Genoa och Sampdoria borde spela en välgörenhetsmatch som ett lag, och Samp-familjen Garrone har omfamnat tanken.

Här i Aten tänker vi på derbyt. Och i Manchester tänker man alltså på att det är på dagen 25 år sedan som Alex Ferguson klev in genom dörren på Old Trafford för att ersätta Ron Atkinson som Uniteds tränare.

Ett kvarts sekel i dårhuset. I France Football har Philippe Auclair räknat ut att mer än 1100 professionella managers kommit och gått i engelsk fotboll under den tiden. En har stått kvar, och när åren summeras så är det förstås intressant att fastna för den alternativa historieskrivningen, för ögonblicken då allt kunde tagit slut. Och där finns det framför allt två personer som sticker ut.

Berättelsen om Mark Robins har antagit mytiska proportioner, hur en 20-åring räddade en stenhård ifrågasatt Alex Fergusons jobb på en usel cupplan 1989.

Den andra personen som sett till att Alex Ferguson idag firar 25 år som Manchester Uniteds manager heter också Ferguson, och är så ointresserad av fotboll att hon inte ens brytt sig om att lära sig alla regler.

Men det var Lady Cathy Ferguson som såg till att hennes make fortsatte gå till jobbet 2002, när han egentligen tänkt sluta. Det var hon som väckte honom på nyårsdagen för att meddela att hon och sönerna bestämt att han inte skulle sluta. Möjligen hängde det ihop med att hon inte orkade ha honom springandes hemma hela tiden.

– När han trampar dig på fötterna är det störande. Är han där för länge så är han bara i vägen. Men det är nåt som de flesta kvinnor känner, har hon berättat.
– Jag känner en massa folk i Aberdeen vars män jobbar ute på oljeriggarna. När de kommer tillbaka och är hemma i två veckor börjar kvinnorna skrika efter fyra-fem dar.

När Alex såg Cathy första gången, hemma i Glasgow, blev han stormförälskad.
När Cathy såg Alex första gången vände hon sig till sina tjejkompisar och grimaserade.

– Look at’im. He looks like a right bad yin, en dålig en.

Hon visste inte att grabben fått sin brutna näsa och blåklockorna under ögonen i en fotbollsmatch, hon trodde att han var trubbel.

– Hon trodde jag var en gangster, vilket inte är helt fel. Det är i alla fall vad hon säger…

Cathy såg bara två matcher som Alex spelade. Han blev utvisad båda gångerna. Eftersom hon är katolik och Alex far var protestant vägrade präster att viga dem. 1966 gifte de sig borgerligt, och de har varit gifta varje dag sedan dess.

Under de senaste dagarna har engelsk och internationell press bågnat under trycket av olika vittnesmål om vilken sorts person Alex Ferguson är. De flesta tecknar vidare på panegyriken, andra kompletterar med bilden av en envåldshärskare som är lika mycket Machiavelli som Manc. Men alla som jobbat nära honom under lång tid återkommer till ord som lojalitet, ödmjukhet, omtänksamhet.

Alastair Campbell, Tony Blairs förtrogne strateg under ministeråren och en av Fergusons bästa vänner, pekar inte på Sir Alex själv när han ska förklara varför, i en intervju med France Football. Han pekar på Glasgow. Han pekar på Cathy.

– Han vet om att det finns annat än fotboll i världen, och det hör tveklöst ihop med att han aldrig glömt var han kommer ifrån. Varje år åker han hem till en återträff i fabriken där han jobbade i Glasgow, och det extraordinära med de där träffarna är att alla där, 70 år och äldre, fortfarande har kvar samma fruar.

– Det är en sån kultur han kommer ifrån, en kultur där man är trogen. Och att han står kvar med rötterna så djupt i den kulturen, det beror enligt mig på Cathy. För henne finns inga superstjärnor.

När Campbell ringde upp för att tala om att Sir Alex skulle adlas, att han skulle bli Sir Alex, var det Cathy som lyfte luren.

– Tycker du inte att han har tillräckligt med utmärkelser redan?

Det är Cathy som förbjudit Alex att ha något som ens påminner om fotboll hemma i huset. Inga böcker, inga priser, ingenting. För många år sedan berättade Ferguson själv om sin hustru i en intervju.

– Cathy är min motvikt. Hon sätter allt i perspektiv. För henne är fotbollen inte i närheten av att vara lika viktigt som familjelivet, medan mitt liv är fotbollen. Det är bra, det där, väldigt bra.

Det finns inte en vuxen United-supporter som inte minns matchen mot Southampton den 26 oktober 1996. United hade just förlorat med 5–0 mot ett ultrasexigt Newcastle och åkte ner till the Dell för att ta revansch, iklädda de där grå reservställen som var nya för säsongen.

Efter första halvlek ledde Southampton med 3–0, Fergusons centrala mening i paussnacket var åtta ord lång:

– Get that kit off, you’re getting changed.

United förlorade till slut med 6–3. De spelade totalt fyra och en halv match i grått, förlorade fyra och spelade en oavgjord. När matchen var över och Alex Ferguson åkt hela den långa vägen hem till Cheshire hade han fortfarande inte kommit över förnedringen, och försökte säga nåt om det till sin hustru. Men Cathy hade inte tid för oväsentligheter.

– Jag kommer in, säger nåt om matchen. And all I get is: ”Ma washing machine is no’ working Alex”.

Idag är det inte bara 25 år sedan Sir Alex Ferguson tog över som tränare i Englands största fotbollsklubb.
Idag är det dessutom 25 år sedan Cathy Ferguson tog över som tränarfru i Englands största fotbollsklubb.

Under den tiden har det bara sjungits en sång om henne på Old Trafford, det var när hon övertalade Alex om att fortsätta som tränare. Det är möjligt att hon förtjänat fler.

/Simon Bank