Och ikväll ska då fotbollarna rulla vidare.

Under dagarna som har gått har jag inte riktigt orkat svepas med av störtfloden av sorg och sympati som följt på Gary Speeds självmord. Det har mest varit något som jag stått vid fönstret och sett passera förbi.

En sekvens nådde ändå fram på ett sätt som nästan inget annat gjorde, den då Sky-reportern Bryn Law skulle rapportera om sin relation till en vän han känt i mer än 20 år.

Oh, Bryn.

Leeds United reser till Nottingham ikväll, och från och med den elfte spelminuten kommer fansen från Yorkshire att sjunga om sin saknade nummer elva i prick elva minuter.

***

Ikväll återvänder också Samir Nasri till Emirates för första gången sedan han deserterade i somras.

Arsène Wenger har uppmanat Arsenal-supportrarna att ”visa respekt” för honom, men det kommer att buas, det kommer att häcklas och det kommer att sjungas smädelser.

Jag förstår det.

Det är fotbollssupportrars rätt att bli förbannad på miljonärerna som utnyttjar deras känslor – men just ikväll önskar jag faktiskt att jag slipper lyssna.

***

Fotboll på liv och död, med allt vad det innebär, på gott och på ont.

För en vecka sedan tog Napoli klubbens största seger på drygt 20 år, och ikväll kommer serieledarna från Turin till San Paolo.

Hjärtspecialisterna på Uni Federico-sjukhuset i Neapel lär vara bekymrade. Efter segern över Manchester City gick de ut och berättade om hur flera av deras äldre patienter drabbats av akuta hjärtproblem under matchen.

En ännu mer anmärkningsvärd uppgift kommer från stadens universitet. Geologforskarna där hävdar att Neapel drabbades av flera seismologiska skiftningar under matchen, med Cavanis vinstmål som näst intill jordbävningsliknande kulmen.

Fick ni inte nog av skräckblandat förtjusta rapporter från Neapel här i bloggen förra veckan så rekommenderar jag för övrigt den här dagboksskildringen från en av – de få – Manchester City-supportrarna som reste till matchen.

Så tja… Let the games commence, antar jag.

/Erik Niva