Och här kommer ni in för att läsa en heltäckande haveriutredning av Manchester-klubbarnas härdsmälta – men för eventuellt nytillkomna läsare kan jag återigen passa på att förtydliga att vi inte riktigt jobbar på det sättet här i bloggen. Här styr vi ofta undan från självklara händelser där det mesta redan är sagt, för att istället fokusera på de triviala detaljer och storskaliga samband som sköljs undan av medieforsen.

Någon enstaka gång ibland fokuserar vi rent utav på oss själva.

Det har varit lite skralt med uppdateringarna de senaste dagarna, och det beror egentligen enbart på att det är en heltidssyssla att vinna branschpris. Jag vill såklart passa på att tacka alla som framfört gratulationer – men därtill även passa på att försöka räta upp en aspekt som blivit lite skev.

Om man nu ska förlika sig med att det börjar tecknas någons sorts mediebild av ens person, då kan man ju lika gärna försöka se till att den blir någorlunda rättvisande. Och om man nu ska ha en egen blogg till något, då kan man väl använda den till just en sådan sak.

Såhär då.

Jag har gjort en handfull längre intervjuer under hösten, och alla har de utgått från ungefär samma grundvinkel. ”Hade fotboll bara varit en sport hade jag nog inte vigt mitt liv åt den”, lyder överskriften när Aftonbladet skulle presentera några av mediehusets ”profiler”. ”Fotboll mer än bara sport”, står det på förstasidan av facktidningen Journalisten. ”Fotboll är bästa vägen att förstå ett samhälle”, blev rubriken till den tackar-och-bockar-intervju jag gjorde nu senast med den vidunderliga Åsa Linderborg.

Och jag menar, hade jag själv snubblat över de här texterna hade ju mitt tålamod med den där förnumstige floskelrabblaren varit slut sedan länge. Vem fan tror han att han är att stapla självklarheter gång efter gång? ”Fotboll mer än en sport”?! ”Fotboll hjälper oss att förstå”?! Jamen, för helvete. Vi fattar. Vi vet.

Det är ju bara det att det är såhär det blir när det är såhär det är.

Själva intervjuerna är det ju absolut inget fel på, tvärtom, och inte rubriceringarna heller. När man ska introducera en rätt okänd snubbe för en bredare publik gäller det såklart att utgå ifrån hans så kallade kärnverksamhet – och jag tycker ju verkligen allt det där om fotbollens samhälleliga position och betydelse.

Men det är trots allt inte det enda jag tycker. Det är inte mitt enda perspektiv.

Visserligen har jag alltid varit frustrerads av falangen som envetet insisterat på att fotboll minsann är en enkel sport i mängden – eller ännu värre, de som menar att fotbollen bara är ännu ett ben av nöjesindustrin – men uppriktigt talat är jag nästan lika trött på de som prompt ska överintellektualisera fotbollen i sammanhang där det helt enkelt inte passar sig.

Där vill jag faktiskt inte sorteras in, och det här är mitt fridsamma försök att fämja mig.

Som alla vet gäller det att värdera lägena i modern fotboll. Det är nödvändigt att ha en känsla för när det är dags att stöta fram och när det är bättre att falla lågt i presspelet. Värdet av fotbollen som förklaringsmodell urholkas ju mer man överanvänder den. Ibland är cigarren faktiskt bara en cigarr, och i de allra flesta fall ska fotbollsmatchen få lov att förbli just en fotbollsmatch.

Jag har använt det här exemplet förr, men jag gör det igen eftersom det är det bästa jag har. Det kom sig så att jag var i Nürnberg för att intervjua Günter Joschko, föreståndaren för Deutsche Akademie Für Fussball-Kultur. Han är en av hela Europas främsta företrädare för grundhållningen om fotboll som kultur- och samhällsfenomen – men han hade också ett befriande träffsäkert sätt att formulera en känsla som jag delar.
– Det finns en paradox här, för många människor vill ju ha fotbollen som en barriär mot resten av världen. De vill ha en time-out från livet, en tid då de inte behöver bekymra sig för att förlora sitt arbete eller känna dåligt samvete för att barn svälter i Afrika.
• Ibland kan jag förstå dem. Ibland kan jag själv känna att man själv letar för mycket efter underliggande meningar och vidare betydelser att man glömmer bort… att det trots allt är sport.
– Men vet du vad? För ett par dagar sedan kom jag hem från jobbet sent på kvällen. Jag hade jobbat tio-tolv timmar med de här frågorna – fotboll och samhället, fotboll och världen – och var helt färdig. Jag behöver verkligen, verkligen koppla av, så jag slog på tv:n och… Tacka Gud – det var fotboll på tv. Så tror jag fortfarande att väldigt, väldigt många människor känner.

Günter Joschko log:
– Det är en av de absolut bästa sakerna med den här sporten. Om du vill så kan den vara så väldigt mycket mer – men om du inte vill så är den inget annat än vanlig, enkel fotboll. 

Word, Günter. Då som nu, ord i rättan tid.

/Erik Niva