Den här gången är jag väl skyldig er både en förklaring och en ursäkt.

Nästan en veckas tystnad på bloggen, och förklaringen till det är att december är min egen personliga helvetesmånad, då jag likt en viljelös flipperkula studsar mellan jobben, dagishämtningarna, presentbutikerna, planeringskalendern och alla dessa ändlösa julbordsfiranden.

Tyvärr är det ytterst sällan som någon flipper skickar upp mig i bloggläget.

Och därför är det lika bra att passa på att skicka med en föregripande ursäkt också. På jobbet har vi någon sorts system som innebär att jag måste ta ut ett dussin kvarvarande ”bokstavsdagar” före årsskiftet om de inte ska brinna inne – och därför stundar plötsligt ett nästan tre veckor långt jullov för mig.

Så värst mycket mer bloggat kommer det därför inte att bli under 2011 – även om jag naturligtvis kommr att peta in den livsviktiga listan över årets bästa musik innan jag stänger ner helt.

Men lite skulle vi ju hinna blogga också. Alldeles strax spelar FC Barcelona semifinal i klubblags-VM mot Al Sadd från Qatar – och även om det nu inte är den fotbollsmässigt allra mest intressanta matchen jag inväntat så är det däremot en uppgörelse med stor geopolitisk betydelse.

Alla har ju märkt att några mäktiga män från Qatar har bestämt sig för att rita om fotbollskartan, och de har redan hunnit ganska långt. De har fått sitt VM, de kommer att göra PSG till en maktfaktor och de har sitt samarbete med just FC Barcelona.

Stora krafter är i rörelse – och i Asien finns det gott om röster som menar att det är just de krafterna som fört Al Sadd hela vägen till VM-semifinalen.

Egentligen var de inte ens kvalificerade för att spela i Asiens Champions League. De fick en friplats först efter att det asiatiska fotbollsförbundet, AFC, beslutat sig för att slänga ut en vietnamesisk klubb som gjort några administrativa fel.

Al Sadd lyckades sedan krångla sig genom gruppspelet – trots att de bara vann två av sex matcher – och ställdes mot iranska Sepaphan i kvarten. Där förlorade klubben från Qatar båda matcherna – men gick vidare ändå. Iranierna hade ställt upp med en otillgänglig spelare i den första matchen, och Al Sadd tilldömdes därför en 3-0-seger av AFC.

Semifinalen följde, med den största kontroversen av dem alla.

Ni har kanske sett videon av jättebråket som bryter ut efter att Al Sadd struntat i att ge tillbaka bollen till motståndarna efter ett skadeavbrott – för att istället utnyttja läget och göra målet som visade sig bli avgörande.

När sedan AFC utdömde klart hårdare straff till sydkoreanska Suwon Bluewings än till Al Sadd såg många det som ett uppenbart bevis för att det var förutbestämt att det var klubben från Qatar som skulle få spela klubblags-VM.

Nu är vi i alla fall där. Studentklubben Al Sadd från Doha ska möta FC Barcelona i semifinalen av FIFA Club World Cup 2011, borta i Yokohama. Också en bild av fotbollssporten av idag.

/Erik Niva