Bara en dryg månad sedan jag var i Marseille, men det känns som att det hunnit gå flera fotbollsår sedan dess.

Då, i mitten av februari var Marseille ett fotbollslag med vinden i ryggen, Bayern München ett pressat lag med en vägg i ryggen.

Det är inte så nu.

Om vi nöjer oss med matematiken går det ju att konstatera att OM på de åtta matcher som gått sedan dess nått oavgjort en gång (mot understreckslaget Nice i helgen) och förlorat resten. De har förlorat mot dåliga lag och mycket dåliga lag, och de har förlorat mot bottenlag i division tre.

Under samma period har FC Bayern vunnit sex av sju matcher, och skickat in 24 mål. De kommer hit med en så gott som helspetsad startelva – bara Bastian Schweinsteiger väntas sitta på bänken av de självskrivna förstavalen – och de möter ett lag som tappat precis allt som finns att tappa. Inklusive sin viktigaste försvarsledare och sin lagkapten/målvakt.

Det är just det där sista jag tänkte vi skulle fördjupa oss en smula i.

Steve Mandanda är ju avstängd efter sin slutsekundsvarning på San Siro, och när nu andravalet Gennaro Bracigliano gjorde en perfekt Papphammar-imitation i den där cupmatchen mot division tre-gänget Quevilly så stod Didier Deschamps lite trångt till.

Hans etta är borta, hans tvåa kastar in bollar… men om han letade riktigt noga i den där tvättkorgen längst in i omklädningsrummet så…

Ja, han hittade alltså Elinton Andrade, 32.

Det är Andrade som fått förtroendet att försöka stoppa Mario Gómez i kväll, inför ett strejkande Vélodrome, och det är inte omöjligt att Deschamps fattat det valet bara eftersom det är en bra historia.

– Andrade har fått vänta länge på den här chansen. Jag hoppas att han lyckas, hälsar Zico genom l’Équipe.

De känner varandra sedan tidigare, de där två.

Elinton Andrade kommer från Brasiliens allra djupaste söder, han växte upp utan pappa och fick sin utbildning i Zicos akademi uppe i Rio. Han tog steget in i den stora proffsfotbollen, men utan att få förtroendet någonstans repade han av alla de stora Rio-klubbarna. Reserv i Fla, reserv i Flu, och till slut landade han i Vasco av en slump. Han hade börjat spela fotbollsvolleyboll nere på stranden, lärt känna Vasco-legendaren Romário, och plötsligt stod dörren öppen utan att han hade en aning om hur det gått till.

Plötsligt fick han stå i mål en del, och det gick rätt fint fram tills Vasco åkte till Curitiba och mötte CA Paranaense.

Då gick det inte särskilt fint alls.

Vasco gick på en historisk 7–2-smäll, mest stryk av alla fick Elinton Andrade, som blev uthängd som den där grabben som Romário hittat på stranden.

Han drog till Europa istället, åkte till Portugal för att försöka få loss ett EU-pass som skulle öppna vägen till ett vettigt målvaktsjobb i en europeisk klubb.

Han fick inget, och där stod han.

– Utan klubb, utan pengar, utan papper och utan min fru, som lämnade mig. Det var de värsta månaderna i mitt liv, men jag slutade aldrig kämpa.

Och det är här någonstans ni får föreställa er ett soundtrack till bloggen.

Elinton Andrade jobbade som lantbrukarlärling, medan han höll kroppen i form.

– Jag tränade på egen hand, ute på ett fält, bland kycklingar och grisar. Jag satte potatis, planterade tomater eller gurka för att hjälpa dom som tagit emot mig. På måndan tog jag mig upp för ett berg, på tisdan sprang jag bland fåren… men jag gav aldrig upp.

Han fick sitt pass till slut, och spelade VM i fotbollsvolleyboll för Portugal. Sedan hackade han sig vidare i Ascoli och Rapid Bukarest, innan Didier Deschamps tog honom till Marseille för att vara reservens reserv.

Där har han suttit fram tills nu. Under tre år i OM har han spelat tre matcher, men han har tränat som om han var lagets största stjärna. Han kommer ut till träningsanläggningen först av alla, han går hem sist av alla. Han lägger mest tid av alla i gymmet, och han har gjort det för att vara redo om han en enda gång till i livet skulle få en chans att visa att han är en duktig fotbollsmålvakt.

I måndags fick han veta att den kvällen kommer i kväll. Mot Bayern München.

Vi kan väl nöja oss med att konstatera två saker: 1. Det är rätt få som verkligen tror att han kommer att lyckas. 2. En av de som tror är Elinton Andrade själv.

Skulle han någonsin tvivla behöver han ju bara tänka på de där åren på ett potatisfält i Portugal. Eller möjligen på den uppseendeväckande tatueringen han har i nacken, med ett fem rader långt meddelande textat i skrivstil:

Jag är som fågel Fenix. När alla tror att jag är skadad och svag reser jag mig ur askan, upp ur mina plågor med ännu större kraft och kamplust. Jag är en modig krigare och jag låter mig aldrig besegras. Mitt mål är att vinna.

 

UPPDATERING:

Inne på Stade Vélodrome, och det är en märklig upplevelse. Det är det alltid, men det är speciellt idag. Som sagt och skrivet så strejkar alltså OM:s supportrar. De tycker att laget skämmer ur dem, och vafan – det har de ju rätt i. Här inne är alla banderoller, i både sud och nord, uppsatta upp-och-ner, och supportrarna har hittills varit helt tysta.

Ja, fast de kunde ju inte hålla sig när den förste spelaren kom in för att värma, när han kysste klubbmärket framför Virage Nord och började jogga igång kroppen. Då kom det taktfasta igång, då hade de en spelare de ville välkomna in:
– Andrade! Andrade! Andrade!

Nu är det match, och jag är precis lika tvärsäker som för ett par timmar sen. Det blir 1-7. Eller 2-0.

/Simon Bank