Ni jublar lite åt Messi? Ni sitter och svettas åt en italiensk cupmatch? Ja men gör det då.

Från Juventus–Milan tog jag med mig en enda bild, oavsett resultat: Precis när Maxi Lopez gjort 2–1, och rusade ut mot curvan – såg ni hur Seedorf och Pippo Inzaghi ställde sig där runt honom och höll ihop en liten minicirkel, hur de pratade, la upp en strategi, ”hur gör vi nu”, sånt.

Den cirkeln, det fanns så mycket intelligens i den att man skulle kunna hålla all världens tränarutbildningar i den.

Men till saken. Jag tänkte inte komma med en enda analys eller förklaringsmodell, utan bara slå fast att det inte finns något lag som liknar Olympique Marseille – och att ni ska vara glada för det.

Det är då en jävla fotbollsförening.

Jag var nere och såg dem bryta en negativ trend i höstas, när de slog PSG med 3–0. Efter den vinsten gick de obesegrade i sexton matcher, kvalade in till CL-slutspelet och tog sikte mot toppstriden i Ligue 1.

Sen åkte jag ner igen, och såg dem bryta den positiva trenden. Slutsekundsvinsten mot Inter gav dem en trampolin att hoppa mot kvartsfinalerna på, men om ni undrar vad som hänt sen så har ni det här:

0–1 mot bottenlaget Brest.
0–1 mot Toulouse.
0–2 mot Evian TG.
0–1 mot bottenlaget Ajaccio.
1–2 mot Inter.
1–2 mot bottenlaget Dijon

Sex raka förluster, och det har börjat grymtas om det omänskliga spelprogrammet som plågar en lite småsliten trupp. I kväll drog de ändå iväg till Haute-Normandie för att spela cupkvart mot US Quevilly, och de åkte med tre önskemål. Det första var att vinna en fotbollsmatch igen, det andra att kanske få göra lite mål, det tredje att slippa slita på sina nyckelspelare i onödan.

Man ska inte säga att förutsättningarna var goda, för OM funkar inte på det sättet. They can snatch defeat from the jaws of victory vilken dag som helst.

Men de mötte i alla fall ett lag från National, från tredjedivisionen, ett lag som slåss för nytt kontrakt där. Vidare – ett lag som på sina sju senaste matcher i tredjedivisionen tagit totalt två poäng.

Nu undrar ni hur det gick, va?

Nä, OM vann inte en fotbollsmatch igen.
Nä, OM gjorde inte en massa mål.
Nä, OM vilade inte sina nyckelspelare.

Olympique de Marseille åkte upp till norr med sitt bästa lag, låg under med 1–0 hela matchen, lyckades kvittera i slutminuterna av ordinarie tid och tvinga fram en förlängning. De fick spela 120 minuters stenhård cupfotboll på bortaplan, de tappade till 1–2 i förlängningen, kom tillbaka till 2–2 och… släppte in 2–3 i 119:e.

Didier Deschamps drog upp sitt blixtlås på jackan efteråt, såg ut som att han inte riktigt fatta. Quevilly skrek rakt ut, men fattade nog inte heller. Det finns en skrällkultur i fransk cupfotboll (jag har försökt reda ut den förut), men framför allt finns det något sjukt i Marseille, något som inte går att förklara utan att använda djupsykologiska sociologiska gruppanalyser. Det här inte ens en kollaps längre, det är ett konstverk. En installation. Publiken står upp och applåderar.

Olympique Marseille är världens just nu sämsta fotbollslag.

Jag utgår ifrån att de vinner Champions League i maj.

/Simon Bank