Bara en dryg månad sedan jag var i Milano, men det känns som att det hunnit gå flera fotbollsår sedan dess. Det var snö och minusgrader då. Arsenal var en klubb i spillror, efter att en lång skåning med nummer elva på ryggen pulveriserat dem med en av sina bästa internationella insatser någonsin.

Vet ni förresten var den hamnade, den där rödsvarta tröjan som Zlatan Ibrahimovic hade på sig när han sköt sönder Arsenal?

Jo, idag ska den finnas i utkanterna av belgiska Liege. En kille som heter Jean-Marc Bosman fick med sig den hem.

Ni känner garanterat till namnet, och kanske har ni också hört delar av historien. Jean-Marc Bosman var ju den halvdana fotbollsspelaren som blev juridisk pionjär. I mitten av 1990-talet gick han till EU-domstolen och vann rätten för fotbollsspelare att byta klubb utan övergångssumma så snart deras kontrakt gått ut.

Fotbollsvärlden förändrades i grunden och Jean-Marc Bosmans eget liv blev aldrig mer detsamma igen.

De pengar som tidigare gått till en säljande klubb gick istället till fotbollsspelarna och deras agenter. Själv såg dock aldrig Jean-Marc Bosman till särskilt stora slantar, och det som fanns åts upp av rättegångskostnader och advokatarvoden. Han hamnade i en negativ spiral av alkoholism, depression och fattigdom.

Personligen håller jag inte honom som min favoritmänniska. Dels var hans kamp aldrig min, men framförallt tycker jag att han valt att spela offerrollen lite väl ofta under lite väl lång tid.

Det innebär ändå inte att jag tycker att han förtjänar den livssituation han nu hamnat i. Jean-Marc Bosman har hunnit bli 47 år gammal nu. Ändå bor han hemma hos sin mamma, eftersom han helt enkelt inte har råd med något annat. Hans enda inkomst är ungefär 7000 bidragskronor i månaden, och med dem ska han försörja sina tre barn.

Han säger själv att barnen är anledningen att han överhuvudtaget fortfarande är i livet. Kampen mot alkoholismen och depressionen har varit svår, och än har Jean-Marc Bosman inte vunnit den.
– Jag går fortfarande på antidepressiv medicin, men jag har i alla fall varit nykter sedan den 27 december, 2007. Egentligen är det otroligt att jag inte är död. Hade jag fortsatt dricka några dagar till hade jag dött av mina leverskador, och hade jag inte haft min mentala styrka hade jag begått självmord för länge sedan.

Generellt sett är Bosman väldigt bitter på den så kallade fotbollsfamiljen – han menar att den vände honom ryggen efter att han utmanat dess konventioner – men i kölvattnet av hans tragiska historia har det nu uppstått en märklig sorts solidaritet runt honom.

Världens rikaste fotbollsspelare står ju nämligen i en sorts tacksamhetsskuld till Jean-Marc Bosman. Utan honom hade de inte kunnat tjäna riktigt så groteska fantasisummor som de drar in idag, och vissa av dem har tänkt efter tillräckligt för att inse det.

Mark van Bommel är ett av belgarens allra största fans. Två gånger om har han gått som Bosman-fall till ett par av Europas allra största klubbar – just Barcelona och Milan – och som en konsekvens kommer han också att vara en förmögen man så länge han lever.

Och i förra månaden bjöd han alltså in sin osannolike polare som hedersgäst i samband med åttondelen mot Arsenal.

– Van Bommel har alltid varit tacksam mot mig. Redan 2005 betalade han en semesterresa till mig, efter att hans övergång från PSV till Barcelona blivit klar. Och han har inte glömt mig.

Några få minuter efter slutsignalen räckte Van Bommel över sin svettiga matchtröja till Bosman. Sedan gick han in i omklädningsrummet, och återvände med Zlatan Ibrahimovics tröja.

Jean-Marc Bosman behandlades som en kung nere i San Siros katakomber. Självaste Silvio Berlusconi skakade hand med honom, och Gennaro Gattuso betygade sin respekt. Clarence Seedorf vände sig mot en grupp italienska journalister:
– Ni måste skriva om den här mannen. Bosman har gjort mycket för fotbollen.

Exakt vad det är Bosman egentligen har gjort för fotbollen tål att diskuteras, men det finns ändå en sorts logik i att hans öde engagerar den här sportens allra lyckligast lottade.

Nu pratas det till och med om att Milan ska spela en välgörenhetsmatch, där intäkterna doneras till Jean-Marc Bosman.

En av fotbollskapitalismens allra krångligaste kullerbyttor skulle på så sätt bli komplett, med sitt eget bakvända slut.

/Erik Niva