Nej, det här såg jag inte komma.

Paolo Maldini, den störste av alla milanisti, förstärker Inters sportsliga ledning i något slags vagt formulerad sportchefsroll, och även om det finns en form av förvrängd logik i det känns det som det slutgiltiga beviset på en fotbollsvärld som förlorat alla sina värden.

Massimo Moratti satsade möjligen på fel häst när Rafa Benitez kom in i klubben och han satte klubbens nycklar i händerna på Branca istället för Oriali. Det har funnits en lucka i den sportsliga ledningen sedan dess, och Moratti visade redan med Leonardo-testet att han inte var främmande för att plocka in Milan-stämplad kompetens i Inter.

Samtidigt är det ju känt att Maldini själv blev desillusionerad i grunden efter Curva Suds hån under hans sista match i klubben, att det såret aldrig riktigt läkt. Han har varit i Paris och fikat med Carlo Ancelotti, det har ryktats om att han skulle få någon roll i PSG, vilket möjligen hade känts märkligt.

Men det här är något helt annat.

Visst, Andrea Prilo kunde gå till Juventus i somras, Alessandro Nesta kan gå till Juventus nästa sommar. Men Maldini i Inter? Det är en revolution, en jordbävning.

Det händer saker i Inter, det ska finnas utrymme för en ny satsning med Stramaccioni som tränare, och det finns ett genuint behov av en sportchef med ett namn, någon som kan locka unga spelare till klubben och styra en nödvändig generationsväxling.

Det är möjligt att Paolo Maldini är rätt man för jobbet.

Men det kommer alltid att vara fel färger för honom.

 

/Simon Bank