Natten före match, och hela Bayern ligger stilla och sover.

Hela?

Nä, det kan ni ge er fan på att de inte gör. Ett par mil norrut håller ett par tusen grönvita på att göra kaos med en liten stad som just gjort nåt de aldrig gjort förut.

Vi behöver lite bakgrund först:

2005 var Henry Kissinger, USA legendariske ex-utrikesminister, på besök i Berlin för en tillställning med Helmut Kohl. Angela Merkel var där också, och fick ett socialt tips av partikollegan Jürgen Rüttgers. Rüttgers var på fotbollsmatch, Köln mötte Greuther Fürth, och eftersom alla i Tyskland vet att Kissinger alltid älskat sitt barndoms Greuther (han såg alltid till att få deras resultat varje måndag under sin tid som minister) sms:ade han resultatet till Merkel och bad henne meddela Kissinger.

Merkel berättade att Köln vunnit med 3–2. Kissinger nickade. Han visste redan det – han hade sett till att få fortlöpande rapporter under hela matchen.

Kombinationen fotboll och Fürth har ofelbart lett till associationen ”Kissinger”. Det har inte funnits så mycket annat. SpVgg Fürth var som bäst före och mellan krigen, de blev tyska mästare tre gånger då och hade sedan två spelare med i det västtyska lag som blev världsmästare 1954. I den moderna fotbollsvärlden fanns det inte riktigt plats för en stad med hundratusen invånare, och när det gamla SpVgg mötte miniklubben TSV Vestenbergsgreuth i seriesystemshissen häromåret (1996) såg man för gott att slå ihop klubbarna till en. SpVgg hade namnet och historien, TSV hade spelarna och framåtandan (de slog ut Bayern München i cupen 1995, den största enskilda sensationen i tysk fotbolls historia).

Nybygget Greuther Fürth gjorde det behagligt lagom bra, så bra man rimligen kunde tänka sig. De levde sitt liv i skuggan av den större och starkare grannen Nürnberg, tog sig till 2. Bundesliga och verkade aldrig kunna ta sig därifrån.

– Om jag hade vuxit upp här hade jag förmodligen också varit Nürnberg-supporter. Fürth har inte varit särskilt attraktivt för unga, men det är på väg att ändras allt mer. Idag är ungdomar stolta över vår klubb, vi bygger nåt de kan identifiera sig med, och det är viktigare än en stor arena och kända spelare, sa managern Rachid Azzouzi till 11Freunde i vintras.

I tretton av de fjorton senaste säsongerna har de slutat på övre halvan – men de har aldrig varit nära att gå upp, de har aldrig ens kvalat. De blev klubben som inte kunde gå upp, de fick den stämpeln. Till slut gjorde de det enda rimliga för att komma runt problemet: De accepterade det som en sanning.

Säsongen som gått har spelarbussen varit täckt av en mycket speciell slogan, som de lånat av sina supportrar:

Unaufsteigbar-Tour – Wir haben schließlich einen Ruf zu verlieren. (De som inte kan gå upp på turné – Nu har vi äntligen ett rykte att bli av med).

Turnén har gått bra. De har fortfarande inte dragit mer än tiotusen åskådare i snitt, de har ingen arena som platsar i tysk elitfotboll, men de har spelat bra. Kanadensiske anfallaren Olivier Occean har vräkt in mål, gamle storspelaren Gerald Asamoah har kommit in och varit ledarstöd åt en trupp full av unga, tyska spelare.

Ett par dagar före jul åkte Greuther Fürth till Nürnberg och slog ut storebror ur cupen (1–0), de slog ut Hoffenheim också och pressade Borussia Dortmund till förlängningens sista minut, innan tränaren Mike Büskens gjorde sitt enda stora misstag för säsongen: Inför straffsparksavgörandet bytte han ut sin tyske målvakt för att sätta in en bosnisk. Bosniern Jasmin Fejzic släppte naturligtvis in ett mål direkt, det blev inga straffar.

(Man tar väl för i helvete aldrig ut en tysk målvakt)

Hur som helst. I kväll tog turnén slut.

Dynamo Dresden slog Fortuna Düsseldorf, Greuther Fürth är i praktiken klart för Bundesliga, för första gången i klubbens historia. De som inte kunde gå upp har gått upp, och tv har sänt jubelbilder från en grönvit stad hela kvällen.

Greuther Fürth är ingen stor klubb, de har inte en massa fans eller någon modern arena. Det ser inte ut så här när de spelar matcher. De är inget Hoffenheim med miljarder i ryggen, de har inte ens gjort en stor ekonomisk satsning för att gå upp. De har bara arbetat, strävsamt och långsamt, och till slut kom de fram. Nästa säsong tar de emot Bayern och Borussia Dortmund hemma på Trolli-Arena. Greuther Fürth spelade ju inte alls ikväll, men när natten föll drog deras fans ändå till stadion.

De hade ju lite öl att dricka, lite raketer att skjuta, och en speciell sång att sjunga:

– Nürnberg, Wir kommen!

Jag vet inte vem som informerade Henry Kissinger, men jag är säker på att han följde allt ytterst noga.

/Simon Bank