En liten epilog till det förra inlägget, så här efter en spelad halvlek på Korsika.

Ni känner säkert till hur chimärbilden av en korsikan ser ut, att Corse är ett franskt Sicilien, där den typiske invånaren har närmare till knölpåken än till eftertanken. Om ni sett Rennes eller Nice spela de senaste åren, och fastnat för den skallige tjockisen som stått och skriker och vevar med armarna vid bänken så har ni sett själva klichébilden av en korsikan: Frédéric Antonetti.

Ja, och ikväll vänder alltså Frankrike blickarna mot ön, för första gången på rätt länge när det gäller fotboll. Gazélecs hjältar mot giganterna från OL. Halvamatörer mot Lisandro och Kim Källström.

Vi har paus nu. Det var på vippen att vi inte ens kom så långt.

I första halvlek har vi sett två stora gruppslagsmål ute på planen, och en bakifråntackling på Lacazette från Gaz-mittfältaren Colinet som hade fått Mario Balotelli att sätta händerna för ansiktet. Det röda kortet var så rött att det rann blod från det. Och sedan slogs de lite till efteråt. Domaren fick kalla till sig lagkaptenerna för att be dem lugna ner lagen tillräckligt för att slutföra halvleken. Spelet kom igång, Kim Källström dundrade en hysterisk mördarfrispark som tippades i ribban, det står fortfarande 0–0 och i detta nu utbryter någon form av gängbråk utanför Lyons omklädningsrum.

Vi får se om det blir någon match, det här. Vi får se om Korsika står kvar när natten kommer.

/Simon Bank