Det var inte första chansen. Det var inte andra chansen. Det var väl någonstans mellan den tredje och den fjärde chansen då Mario Gomez till sist gjorde mål.

Det var välförtjänt – det viktigaste för en anfallare är inte att sätta alla chanser, utan att fortsätta sätta sig själv i lägen – och det var samtidigt också ganska logiskt.

FC Bayern München och Real Madrid är på många sätt spegelbilder av varandra. De är uppbyggda på ungefär samma sätt, de spelar på ungefär samma sätt, de har styrkor och svagheter på ungefär samma ställen.

Men det ena laget har en riktig straffområdesspelare – en uppdaterad gammal centertank – och det har inte det andra.

Ändå blev jag lite överraskad av att utslaget blev så stort. Matchen var ju så jämn att det knappt ens rymdes ett sandpapper mellan lagen – men vid fasta situationer och inläggsspel var det uppenbart att ett Gomez-anfört Bayern München var det större, tyngre laget.

Matchen i övrigt handlade så ofantligt mycket om att vinna bollar centralt i rätt lägen, för att sedan omedelbart fördela ut dem på respektive kanter i just de ögonblick då kanonerna där ute hade fått upp farten.

Xabi Alonso och Khedira spelade stora stycken av matchen i numerärt underläge mot Luiz Gustavo, Schweinsteiger och Kroos – men det gjorde så att Real Madrid kunde sticka iväg med fyra offensiva spelare när lägena uppstod.

En sådan omställning ledde också fram till det kvitteringsmål som länge såg ut att bli matchdefinierande, och det var typiskt att det var Mesut Özil som gjorde det.

Han fick sitt definitiva genombrott här på Allianz Arena som 19-åring – med ett drömmål och två ass ledde han sitt Werder Bremen till en 5-0-ledning – och han har nu gjort mål i sina tre senaste framträdanden här.

Petningen ikväll var ju inte det svåraste han gjort i sin karriär, men den förstärkte hans rykte som Bayern-dödare. Och Real Madrid behöver alla sådana de kan hitta nu.

Jag håller dem fortfarande som favoriter att nå final, men om deras chanser att gå vidare var 75 procent i matchminut 88 är de nog nere på 55 nu.

De kan fortfarande vinna allt  – nåja – den här säsongen. Men risken att de ska sluta helt tomhänta växer just nu för varje vecka.

José Mourinho. Cristiano Ronaldo. Och för den delen Florentino Pérez. Det är en rätt stor vecka som ligger framför er.

/Erik Niva