Det är en storm på väg in.

Nä, jag tänker inte på svenska vädervarningar här, utan på den relativt nya uppfinning som de kallar le classico där nere i Frankrike, trots att det inte finns något klassiskt över den: PSG–OM. En storm på väg in.

Det är ett par månader sedan jag tog tåget västerut för att se Marseille ta emot Paris hemma på velodromen, det var kris då också men säsongen låg fortfarande öppen. Jag satt på Cours Ju och åt lunch i solen, drack öl på Le Unic, köpte korsikansk skinka på julmarknaden och såg en flegmatisk Javier Pastore spela sitt livs sämsta match. Jag såg OM vinna med 3–0 och vända uppåt. Jag såg ett virage sud som delvis protesterade med tystnad, och jag såg två curvor som protesterade mot det faktum att PSG:s supportrar stängts ute från matchen.

Det är likadant ikväll. Inga bortasupportrar.

Orsaken till det ligger två år tillbaka, den 28 februari 2010 blev 37-årige Yann Lorence misshandlad till döds före PSG–OM. Han hörde till Boulogne-curvan, och föll offer för ett pågående krig med den andra PSG-curvan Auteuil. En PSG-supporter slogs ihjäl av andra PSG-supportrar.

Yanns föräldrar driver fortfarande en kamp för att utredningen ska leda någon vart, men för ligaföreningen och klubben blev det en slutpunkt. Bortasupportrar förbjöds, dåvarande PSG-presidenten Robin Leproux sjösatte sitt enorma projekt för att socialt förändra miljön på Parc des Princes. Spränga curvorna, demokratisera publikens sammansättning. Å ena sidan ett slag mot en läktarkultur, å andra sidan en kamp för en ny läktarkultur.

Där är vi nu. Och egentligen tänkte jag inte skriva om publiken eller läktarna, utan bara ta vid där jag var själv inför höstmötet. Dagen före matchen i Marseille skulle jag gå och se Undoubleneufcinq, ett gäng parispojkar som är bland det mest spännande som dykt upp på den franska hiphop-scenen de senaste åren. Om inte annat så för kicken att se Marseille jubla åt parisiens dagen före en PSG-match. Nu blev det som det blev, biljettkrångel gjorde att jag hamnade på en annan spelning. Skaras franskaste människa var tillbaka i Marseille efter mer än tio år, och sjöng på Le Poste à Galene, och det var en alldeles fantastisk konsert.

Ja, jag tänkte alltså ge er ett litet soundtrack inför matchen ikväll, tänkte jag. Om ni kastat mer än ett öga på den här plattformen de senaste åren så vet ni att fransk fotbolls musik kommer från le bled, från les banlieus, från förorterna i Paris och Marseille och Lyon.

Vi skickar ordet hit och dit, och ser var rytmen bär oss.

Inför höst-klassikern såg jag Mister You sitta och vara blyg som en barnunge i kvällsprogrammet On ne couche pas på TF3, han promotade sitt nysläppta album Dans ma Grotte, och om ni undrar hur Mister You låter och vilket lag han håller på så kan ni alltid lyssna på när han sjunger om vad grabbarna på hans gata sysslar med:
Les p’tits d’chez moi ils bicravent tous du Taga
Il crient tous Paris c’est magique
Paris c Zoogatagaaa

De små hemma hos mig dealar allihop
de skriker Paris är magiskt
Paris är Zoogatagaaa

Han har varit ännu tydligare förut, Mister You. Som här:

Prise d’otage, le Vélodrome est assiégé
Prise d’otage, de l’OM par le PSG.

Tagen gisslan, Velodromen är belägrad
Tagen gisslan, OM av PSG

Caen-grabben/Zlatan-dyrkaren Orelsan (lyssna på hans briljanta självmordsbrev Suicide Social, som bara vidrör fotbolls-temat) listar saker som är ”en dålig idé” i Mauvaise Idée och slår fast en sak:

Le maillot du PSG sur la canebière

PSG-tröja på La Canebière (den stora avenyn mitt i Marseille)

Förresten, om ni undrar varför Undoubleneufcinq heter just så (det betyder 1995) så är det för att 1995 är fransk hiphops största år. Det var, bland mycket annat, då som Psy 4 De La Rime dök upp i Marseille. I sin Avant le Marseillais (Framåt, Marseille – refrängen handlar i stort om att OM är beredda att ”fuck all”) hälsar de välkommen till le Vélodrome, där man ”pratar mer som Zizou än Platini”:

L’OM, c’est pas magique
c’est réel

OM är inte magiskt
det är verklighet

Sådär kan man hålla på, om man inte har ett flygplan att gå på precis om ett par mimnuter. GFB är PSG, Sinik är die hard PSG, Jérémy Ménez-polarna 113 har rappat om att de bär Jerrys tröja. Booba är PSG, liksom Benzemas grabb RHOFF. IAM är, förstås, OM. Det är 3ème Oeil och Soprano också. Och Shurik’N.

De två stora uttryck som finns för det framväxande Frankrike är, alltjämt, fotbollen och musiken. De två största klubbar som finns är alltjämt Paris och Marseille. När stormen driver in över Parc des Princes ikväll kommer den i alla fall att ha världens bästa soundtrack.

/Simon Bank