You can run, but you can not hide.

Åkte en vända till Kalifornien mitt i allt. I första hand för att lyssna på lite rock’n’roll, men i någon mån även för att komma bort från de delar av fotbollsvåren som nötte ner mig. Tottenham Hotspurs kollaps. Den diaboliska domslutsdebatten.

Läget skulle hinna förändras under den veckan jag var borta, tänkte jag, och så skulle allt kännas mycket bättre på andra sidan.

Det gick väl sådär.

Men vafan… Även om det finns en rätt stor del av mig som vill dra täcket över huvudet och stanna kvar i det där surfarsåsandet där allt bara är awesome dude så är det ju hög tid att svinga sig upp i sadeln igen. Champions League, för satan. Och följaktigen ett utmärkt tillfälle att rida en vända på en annan av mina käpphästar.

Ekonomiseringen av toppfotbollen. Förutsägbarheten den för med sig.

För när allting kommer kring är det ju såhär med Champions League – Barcelona och Real Madrid är helt enkelt större, tyngre och bättre än alla andra.

Inte på gräsplanen, inte i just detta ögonblick. På alla plan, under hela den överskådliga framtiden.

Bayern-bossen Uli Hoeness gav en underhållande intervju till AS, där han än en gång raljerade över orättvisan i att de spanska toppklubbarna kommit undan med att bygga upp enorma skuldberg samtidigt som det nationella budgetunderskottet skenar.
– Jag kan inte acceptera hur den spanska regeringen tillåter att deras klubbar har en totalskuld på 750 miljoner euro, samtidigt som vi tyskar hjälper den spanska staten att överleva. Jag hjälper gärna era unga, fattiga och arbetslösa – men jag vill inte hjälpa till att betala för Cristiano eller Benzema.

Hoeness pekade även på hur fotbollsspelare i Spanien tidigare betalade futtiga 25 procent i skatt, han ondgjorde sig över hur de spanska tv-avtalen gynnar deras storklubbar – men han snabbspolade förbi det absolut viktigaste.

Numera har Real Madrid och Barcelona klart mycket högre omsättning än alla andra. Och i fotbollsvärlden år 2012 – and beyond – är storleken på omsättning den alla mest avgörande framgångsfaktorn.

Jag skrev om det här efter kvartsfinallottningen, men i en Plus-låst artikel som förhållandevis få människor läste. I korthet är i alla fall grejen den här: Real Madrid och Barcelona börjar båda närma sig fem miljarder kronor i årlig omsättning. Och det ger dem en fullständig särställning i hela fotbollsvärlden.

Formellt sett är Manchester United tredje störst, ekonomiskt sett, men de har ju en ägarstruktur som dränerar dem på uppemot en miljard kronor om året. I praktiken innebär det att de faller tillbaka bland den handfull klubbar från England och Italien som ligger runt två miljarder i omsättning – vilket alltså är mindre än hälften jämfört med de spanska bjässarna.

Den chanslösa gruppen, om ni så vill.

Mellan de två utbrytarna och den alltmer distanserade klungan finns egentligen bara Bayern München, med sin omsättning på tre runda miljarder och sitt väloljade kommersiella maskineri. De är den klubben som har möjlighet att stöka till det lite för ett Real Madrid någongång ibland, säg i en semifinal eller så.

Jag hoppas att ni ser fram emot en final mellan Barcelona och Real Madrid, för om vi nu får en sådan redan i maj kommer det inte att bli sista gången. Min gissning är att någon av de här klubbarna vinner Champions League… typ åtta år av tio.

Tycker ni att det varit lite träligt att den spanska högstadivisionen blivit en tvålagsliga under det senaste årtiondet? Well, vi är nu på väg in i en period då precis samma sak lär hända med Champions League.

Surf’s up.

***

Deloitte Money League, 2012
1. Real Madrid – 479,5 miljoner euro i årlig omsättning
2. Barcelona – 450,7
3. Manchester United – 367
4. Bayern München – 321,4
5. Arsenal – 251,1
6. Chelsea – 249,8
7. Milan – 235,1
8. Inter – 211,4
9. Liverpool – 203,3
10. Schalke 04 – 202,4 

/Erik Niva