Jodå. Eller, om vi ska ta och översätta det till fotbollslingo: en dag för Marcelo Bielsa.

Ni vet ju redan att El Loco – som själv inte är särskilt förtjust i sitt smeknamn – är den här bloggens favorittränare alla kategorier, och det vore synd att påstå att vi är särskilt ensamma om det numera. 

Igår joggade Athletic Club vidare till semifinalerna i Europa League, ser man hur de spelar sin fotboll så är det enkelt att förstå att de inte riktigt är byggda för två- eller trefrontskrig.

Men de är som ett Stahre-lag: när dom kör så kör dom.

Och när dom kör är dom alltjämt ett av kontinentens allra bästa, mest blixtrande fotbollslag.

Hur som helst. Bielsa. Jag tänkte väl mest bidra med ett par skärvor till i ett personporträtt, som kanske också förklarar varför han hamnade i Bilbao istället för i Milano. Inter var lika intresserade i somras som de är nu (och, framför allt, som de kommer att vara när/om Stramaccioni-hajpen klingat av en smula), men allt det där som lockar en vanlig tränare lockar inte Bielsa.

Det handlar inte om pengarna, inte om statusen och kanske inte ens om titlarna. Bielsa vill ha en ideologi, en klubb som går att forma enligt ett visst värderingsmönster. Bilbao var perfekt, en klubb som redan har sin ideologiska övertygelse och som vill vara unik, som hade unga, talangfulla och ambitiösa spelare som var på väg någonstans utan att nödvändigtvis längta bort.

Om Inter vill locka Bielsa är det den sortens projekt de behöver agna betet med. 

Han är den sorts tränare som låter barnen komma till sig, eftersom en klubb alltid är mer än en klubb. Och han är den sorts tränare som tjänar miljoner utan att använda dem. Det jag tänkte berätta om är hur hans liv tedde sig när han tog över Chile. Han kom ut till landslagets anläggning i Santiago och hittade usla förutsättningar, men med goda förutsättningar till förändring. Han började med att lägga all energi på att se till att spelarna fick allt de behövde, vettiga rum med ordentlig inredning, spa-avdelningar och omklädningsrum, allt av en standard som de vant sig vid från sina klubbar. 

Nästa steg var att se till att ledarstabens arbetsutrymmen uppgraderades till toppklass, med analysinstrument, videoutrustning, bibliotek.

Och Bielsa själv? En av världens fascinerande idrottsledare lärde Chile spela attackfotboll, ledde dem till historiska segrar och till ett VM-slutspel där de var det taktiskt mest intressanta laget av alla. Och om ni undrar var han bodde under de tre och ett halvt år som han lyckades med det så kan ni för ert inre måla upp bilden av hur en miljonär och ett nationalhelgon skulle kunna leva, av lyxen och överflödet som tillkommer en man som leder fotbollsmiljonärer i det tredje årtusendet.

Sedan kan ni ta en titt på ett rum på sex kvadratmeter, med en enkel säng, en fläkt, en enkel toalett och en tv-skärm. Det var där Marcelo Bielsa bodde, eftersom det viktiga för honom var fotbollen och bara fotbollen, eftersom han arbetar med den här sporten eftersom han älskar den mer än något annat. 

Om vi kallar honom El Loco så är det för att världen är galen.

/Simon Bank