Utan att försöka göra mig lustig över någons hälsa – visst känns det som ett tecken att Sir Alex Ferguson drabbas av näsblod samma helg som Bayern München ska spela Champions League-final mot engelskt motstånd igen?

Football, bloody hell.

Nu är det ju en gång så att historien är en ironisk jävel som konstant står i begrepp att komma tillbaka och bita dig i nacken. Och inte alltid på det bra sättet.

Är det empiri ni är ute efter så kan ni alltid mejla uli.hoeness@fcbayern.de och fråga.

Bayern Münchens tunge man har alla chanser att stå som hela världens lyckligaste klubbledare när den här dagen blir natt. Men om det inte blir så kommer han att ha en hel del att tugga i sig imorgon, och väldigt många som vill påminna honom om det.

Imorgon är det på dagen tolv år sedan FC Bayern blev mästare under Bundesligas sista dag. Bayer Leverkusen behövde bara ta poäng mot bottengänget Unterhaching, men ett Ballacksjälvmål och en plattmatch senare var de tvåa precis som vanligt, och en skadeglad Hoeness döpte om dem till Bayer Neverkusen.

– De kommer aldrig att vinna nåt. När de spelar avgörande matcher tar de på sig sina blöjor.

Två år senare slutade Leverkusen tvåa i ligan, tvåa i cupen och tvåa i Champions League. Neverkusen blev ett accepterat namn, världen över.

Och nu då, Herr Hoeness?

Ikväll går Bayern ut för att spela en CL-final efter att ha blivit tvåa i Bundesliga och förlorat en cupfinal mot Dortmund. Ikväll spelar de alla avgörande matchers urmoder, hemma på Allianz Arena, och de gör det som naturlig favorit.

Ingen kan någonsin ifrågasätta vinnargenerna i den här klubbens dna, men finalförlorar de mot en engelsk klubb igenom kommer de att få höra det.

Och om de gör det mot just Chelsea kommer det ju att höras extra mycket. Uli Hoeness har ju förklarat ordkrig mot dem också.

Jag vet inte om ni bläddrat er igenom den engelske pressfloran de senaste dagarna, men en hyfsat begåvad chimpans med en krita och ett block hade ju kunnat räkna ut att tidningarna skulle plocka upp ett fyra år gammalt Hoeness-citat, packa om det som nytt och kalla det ”utspel”.

Sommaren 2008 gav Hoeness en exklusiv intervju till den stora tyska sportajten Spox. Han gick in på sitt trettionde år som manager i Bayern, men han kände inte igen fotbollsvärlden längre. Det fanns inga givna vinnare längre, kartan höll på att ritas om.

– Absolut, sa Hoeness. Genom de enorma investeringar som som många klubbar fått finns det inga beständiga vinnare längre, som Ajax eller Bayern på sjuttiotalet. Hierarkin finns inte längre. Jämnhet är bra för fotbollen, om investeringarna är det vet jag inte.

Det var uppenbart att Hoeness var irriterad.

– Jag stör mig varenda gång jag åker och tankar. Oljemaffian tar pengar ur mina fickor och stoppar dem i fotbollsspelarnas. Jag avskyr det starkt, och det gäller herr Abramovitj också.

– Maffian härskar över hela världen och manipulerar oljepriset.

Och vilken var lösningen då? Hur kunde man besegra oljekartellerna?

– Vi måste slå klubbar som Chelsea sportsligt. Det vore en tillfredsställelse.

Här står nu Bayern München mot Chelsea, och även om Uli Hoeness knappast skulle använda samma ord i den här kontexten så finns kontrasterna kvar.

Även om Abramovitjs ägarskap är långsiktigt, även om klubben är välskött och projektet mer sympatiskt än väldigt många andra miljardinvesterares, så har de haft problem med att få driften att gå runt. I en tid där Uefas Financial Fair Play är på väg att kicka in med full kraft är Bayern München mönstereleven (egna produkter, hög omsättning, sunda finanser, halva omsättningen i spelarlöner) och Chelsea den som ska korrigeras.

Om Chelsea vinner ikväll är de en europamästare som kan köra upp orden i halsen på världens alla Rummenigge och Hoeness, medan de skriver bättre reklamkontrakt, ökar sin omsättning och förbereder sig för en ny, lukrativ säsong i Champions League.

Om Chelsea förlorar har de en bister Fair Play-verklighet att tackla, och en hård sommar innan en lång säsong utan Champions League-spel.

Sju timmar till avspark.

Det är inte bara två fotbollslag som möts den här gången.

 

/Simon Bank