Man ska passa på medan man kan, som Pippo Inzaghi brukar säga.

Det råder ångestdag i bloggfabriken, av det enkla skäl att det ikväll spelas själva urtypen för den sorts matcher då Tottenham Hotspur FC lever upp till den där nedärvda southern softies-etiketten. Ivan Campo hittar Djorkaeff som slår inlägget som Kevin Davies nickar ribba-in bakom Ian Walker. Tack och hej.

Så låt oss passa på med att fira lite istället. Eftersom det var ett tag sedan vi listade saker – eller, eftersom det var ett tag sedan vi skrev nåt över huvud taget – så kan det vara på sin plats att grunda för kvällens spanska partyn och italienska guldgrepp genom lite fina minnen över hur det är allra mest roligt och olämpligt att fira en titel.

Vi har förstås ett aktuellt skäl att göra det också, men det sparar vi till allra sist.

Ingången i listan är alltså titelfirande där spelare tar det lilla steget över till andra sidan och firar som vilka supportrar som helst. Ni vet, sånt där som får fair play-profeter att kippa efter andan och oss andra att fnissa lite småförtjust. Häng med och fyll på, så tar vi det därifrån.

2005: Samuel Eto’o hälsar till skithögarna.

Sammy var bara sexton och väldigt, väldigt ensam när han klev av planet i ett iskallt Madrid. Han skulle springa som en svart man för att kunna leva som en vit, men lyckades av en mängd olika skäl aldrig riktigt slå sig in i Real Madrid. Han tog omvägen via Mallorca innan han värvades till Barcelona.

Under sin första säsong var han med och gjorde Barça till mästare, och när det stora guldpartyt hölls inne på Camp Nou hade han en hälsning han kände att han ville skicka till sin gamla klubb.

– Madrid, cabrón, saluda al campeón. Madrid, skithögar, hylla mästarna.

2010: Jan Vertonghen ohyreshälsar.

Ajax lyckas rädda en förlorad säsong genom att krossa arvfienden Feyenoord i cupfinalen (4–1), och alla som känner till supporterhistorien mellan klubbarna vet att det inte är helt okomplicerat att elda på antipatierna från officiellt håll.

Belgarbacken Jan Vertonghen visste det också. Egentligen. Det var bara det att han glömde det när titeln skulle firas inför helfulla fans på ett halvfullt Amsterdam Arena. En och en av spelarna gick ut på en scen, fick en mikrofon, och tackade fansen, sjöng en liten sång, sånt. När Vertonghen fick micken klev han fram och tog i från tårna:

– Het zijn maar kut kakkerlakken! KUT KAKKERLAKKEN! Ni är bara ena jävla kackerlackor.

Kakkerlakken är vad Ajax hårda gossar kallar Feyenoords fans. I slutet av det här lilla klippet kan ni ana att geniet Martin Jol är lite bättre på att förstå komplikationerna än vad Vertonghen var.

2007: Massimo Ambrosini ger Inter förvaringstips.

Ambro hade haft en fin säsong på ett nykonstruerat Milan-mittfält, men inte bättre än att Inter-kusinerna kunnat fira ligatiteln framför ögonen på de rödsvarta. Vad göra? Jo, Milan drog till Aten och hämtade hem en finare pokal med större öron, och när de återvände hem till Milano i öppen buss passade Ambrosini och Gattuso på att tala om för Inter vad de skulle göra med sin ligatitel, med versaler över en vit banderoll:

Lo scudetto mettilo nel culo. Kör upp scudetton i röven.

Sista ordet sagt? Skunnte tro re. När Inter vann sin sjuttonde ligatitel 2009 var det Marco Materazzis tur att svara. När Inter firade gjorde han det med en egen banderoll, riktad direkt till Milans innermittfält:

AMBROSINI – nel mio culo c’é ancora posto! I mitt arsle finns det fortfarande plats för mer!

2011: Taye Taiwo Paris-pikar.

Det är lätt att få för sig att Taye Taiwo var populär i Marseille trots att han saknar all form av taktiskt omdöme. Sanningen är att hans brist på omdöme var en av hans stora kvalitéer i just den miljön.

I fjol – och i år! – vann ju OM ligacupen, och när de skulle fira titeln blev det som det blev. De hade slagit Montpellier i finalen, i Paris, men när Taiwo nu fick en mick i handen så kunde han inte låta bli att försöka få med sitt folk i den första bästa läktarsång han kunde komma på. Och den handlade inte om Montpellier eller Marseille:

– Les marseillais montent à Paris, pour enculer le PSG! Marseille åker upp till Paris för att rövknulla PSG!

OM-supportrarna hade inget emot det. Fotbollsförbundet hade det. Han fick böta rätt rejält, Taiwo. Avstängd blev han också.

2012: Jimmy Briand gör en Taiwo.

En gång är ingen gång, två gånger är en tradition. Om nu OM kunde fira en ligacuptitel olämpligt så kunde väl Lyon fira en cuptitel precis lika olämpligt. Efter att ha baxat hem den där finalsegern mot Quevilly i helgen firade OL sin första titel på fyra år tillsammans med supportrarna hemma i Lyon.

Ni kan ingredienserna nu. Lite alkohol, mycket lycka – och en mikrofon. Jimmy Briand drog med sig Umtiti, Cris, Gonalons och ett gäng till och sjöng sånger om arvfienden Saint-Étienne som om de stod i Virage Nord:

– Emmenez-moi à Geoffroy Guichard. Emmenez-moi au pays des bâtards. Il me semble que la misère, c’est être un supporters des Verts”. Ta mig med, till Geoffroy Guichard. Ta mig med hem till horungarna. Det måste vara hemskt att hålla på de gröna.

Lyon-spelarna är anmälda både här och där, och riskerar rätt tunga påföljder. Själv undrar jag ju nästan bara om Kim Källström sjöng med eller inte.

/Simon Bank

PS. Och eftersom den formidabelt frankofila Malmborg gjort jobbet vi borde gjort här nere i kommentarsfältet så kan vi ju i alla fall se till att lyfta upp både henne och hennes letande här i inlägget. Vi efterlyste ju Kim Källström Och Kim Källström fick vi. Framför allt fick vi Zoë Källström, 2, och hennes rosa lilla kompis, och nu vill vi ha både cupguld och döttrar. Kolla själva:

Men åååå.