There Must Be More to Life Than Stereotypes
avVisst var det väl roligt, den här gången också? Att odla machisimokulter och våldsromantik, en helt vanlig onsdag i maj?
Och eftersom kommentarsfältet petade mig i rätt riktning tänkte jag att vi drar det en liten vända till. Ja, inte mot våldstänket då, utan mot diskussionsglädjen och de pseudorasistiska arketyperna.
Det var så här:
Häromveckan satt jag på jobbet och hamnade i en diskussion om en kontakt i den undre världen som går under kodnamnet ”Svensken”. Svensken är den sorts grabb ni inte hittar på Eniro, men de gånger vi är sugna på att få loss en St Bernhards-hund med en kagge full av heroin och klockan närmar sig tre på natten – då är det honom vi ringer. Det är inget märkligt med det, men det här med kodnamnet är ju fint. Han bor i Sverige och kallas Svensken. Det är nåt med det som är jävligt hårt ändån.
Och därifrån är ju inte steget så väldigt långt till att diskutera vilka nationalitetsbeteckningar som man vill ha på sin sida när det smäller. Alltså inte de som ÄR hårdast utan de som LÅTER hårdast. Så här: Du vill inte gå in i den sista striden med en kille som kallas Schweizarn vid din sida. Eller Norsken. Eller, för den delen, Dansken. Det är ju ingen Bellman-historia man är ute efter när pilarna ryker över axlarna. Då vill man ha med sig Serben, Tjetjenen eller varför inte Afrikanen. Dom.
Det ska vi inte prata om här, utan vi ska leka associationsleken ”Hur skulle du, utifrån nationella stereotyper, formera en världselva som ska spela för Jordens överlevnad?”.
Jag börjar, så tar vi det därifrån.
Målvakt: Tysken. Ber ni mig motivera så kan ni sluta läsa här.
Högerback: Brasilianaren. Vi är ute efter den offensiva pendeltågsassociationen.
Mittback: Italienaren. Elegansen, klokskapen, de nedkavlade strumporna och bandierismon.
Mittback: Serben. He’ll fookin murder’ya. Nickmål gör han också.
Vänsterback: Italienaren. För balansens skull. Och, vafan, för Maldinis.
Pivote: Engelsmannen. Jag hade svårt att placera in min engelsman, men vi måste ha med en och jag tänker mig en söndagsmorgonsbakis dammsugar-britt här.
Pivote: Spanjoren. För att det är 2012 och de är bäst i världen på att få lag att klicka.
Pivote: Fransken. Le Carré Magique-tanken. Kanske en Giresse eller så. Kanske en Zizou.
Tio: Argentinaren. Riquelme, Diego, Pastore. De är bäst i världen där. En menottista med billardista-drag.
Striker: Brasilianaren. För att dom gör mål, på alla sätt som finns.
Striker: Tysken. Ber ni mig motivera så kan ni läsa om från början.
Avbytare: Norsken.
Tränare: Holländaren.
Läkare: Östtysken.
Sportchef: Italienaren.
President: Rumänen.
Fans: Engelsmännen.
Nu är det er tur att korrigera och agera UK. Jag är lite obekväm med placeringen av engelsmannen och är, strängt taget, inte hundraprocentigt nöjd med mittfältet. Hit it, kids, med glimten i ögat. Ni vet hur det går för dom, som kommer hit och låter som Jimmie Åkesson.
/Simon Bank, på väg till träningen med Norsken, Uruguayon, Turken, Dansken och Lankan.