Det är nästan på dagen sex år sedan nu.

Hannover var hett som ökenasfalt, enligt Nostradamus profetior skulle ”den heliga graal återföras till Spanien” och vi satt där på läktaren och såg ett Spanien som verkligen var på god väg, ända tills de sprang in i den förra generationens största geni.

Frankrike slog ut Spanien ur VM. Det var Zinedine Zidanes sista dans.

Det var den 27 juni 2006, idag är det den 23 juni 2012.

Idag möts Spanien och Frankrike igen – och idag fyller Zizou 40 år.

Han spelar inte fotboll längre, han säger att han just gjort sin sista elvamannamatch (mot Manchester Uniteds veteraner, han säger att han ”är värdelös” numer) och i helgnumret av France Football berättar han om hur livet blev, hur det varit sen den där kvällen då han lekte med Buffon och drömmarna, skallade Matrix och verkligheten.

Han pratar om annat också, om den påstådda sprickan mellan honom och Mourinho (”folk får säga det, jag lägger ingen tid på att dementera eller bekräfta skvaller”) och om den påstådda nya rollen som akademichef i Real Madrid (”det är långt ifrån klart”).

Men det intressanta är inte när han pratar om fotbollen, utan om det som kom efter fotbollen.

– Jag visste det redan, men jag har verkligen lärt mig att man inte kan göra alla nöjda. Förut var jag den bäste, den vackraste… Idag, när jag lämnar rummet, känner jag att jag inte är skyddad från kritik. Man klappar mig om ryggen, man spelar teater, men när jag står med ryggen till…

Intervjun är flera sidor lång, Zinedine Zidane har bestämt sig för att prata, och han pratar om hur svårt det varit att gå från att vara… allt, till att vara en av många.

Hur gör man det? Efter 30 år då du behärskat varje enskild situation, eftersom du i varje enskild situation haft en sån där Sagan-om-Ringen-filt som skyddat dig – hur ter sig då livet när filten är gammal och full av hål? Vad händer när du måste leva på riktigt?

– Jag skulle älska om folk sa saker direkt till mig, öga mot öga, utan undanflykter, utan att se mig som den fotbollsspelare jag en gång var. Jag är inte han längre. Jag har vänt blad, jag skulle vilja att de gjorde det också.

– Det är så jag kan ha en chans att lyckas med mitt andra liv. Om man pratar ärligt med mig så vet jag i alla fall vem jag har att göra med, och vad jag borde göra. Jag har inget behov av att man pladdrar om att allt är bra, att allt är bra, att allt är lugnt om det inte är det. Det är svårt att leva så, bland ursäkter och undanflykter. Jag vill se det verkliga livet. Nu vill jag leva som en vanlig människa, leva normalt. Om jag har rätt folk runt mig kommer jag att lyckas med det. Man hjälper mig att bygga något bra, något som motsvarar den jag blivit och inte den jag en gång var.

Zizou var inte bara en konstnär, han är dessutom en fransman. Det förväntas av honom att han reflekterar och uttalar sig om saker. Jag vet inte hur mycket ni följt de senaste dagarnas, veckornas eller årens debatt kring det franska landslaget, med de unga, invandrargrabbarna som hängts ut för att de är för bortskämda och dumma.

Utöver allt annat så är det intressant att höra när de själva pratar om det, eftersom de verkligen är reflekterande, artikulerade. Om Nasri, Hatem, Ribéry är outbildade så är de definitivt inte dumma.

I Frankrike ska man tänka. Zinedine Zidane tänker på livet han har och det som gått. Han 40-årskrisar.

– När jag ser mig själv i spegeln frågar jag mig ibland vad jag egentligen åstadkommit. Jag har gjort människor glada, det är bra. Jag har haft roligt, litegrann, men nu är jag 40 och vad vill jag skapa?

– Alla ställer sig existentiella frågor. Jag vet att jag är privilegierad, och att andra ställer sig tusen gånger viktigare frågor, med tusen gånger mindre resurser än vad jag har. Men jag kan garantera att det finns världsmästare från guldlaget 1998 som har det tufft. Hur är det möjligt? Ingen ser dem längre. Med mig är det annorlunda.

France Football frågar: Vad kan man göra?

– Jag vill vara till nån nytta. Jag vill gå upp på morgonen och säga till mig själv att den här dagen ska tjäna något till.

För sex år sedan dansade Zinedine Zidane bort Spanien ur VM. Spanien har fortfarande aldrig slagit Frankrike i en tävlingsmatch, men ikväll ska de försöka igen och det vore en sensation om de misslyckades.

Imorgon är, oavsett hur det går, en ny dag. Zizou kommer att vakna som 40-åring, han kommer att gå upp och äta frukost och fundera på vad han ska göra med resten av sitt liv.

Jag hoppas att han får en bra dag, ett bra liv. Han har betytt mycket i mitt.

/Simon Bank