Nästan 80 000 italienare hade satsat pengar på 2-2 mellan Spanien och Kroatien.

Det var aldrig ens nära. Kroatien var för bra. Skulle den här matchen öppnas upp så var det upp till dem att göra det. Men trots en formskjutsad Fernando Torres och trots ett stubbstabbigt kroatiskt försvar så hände det inte mycket alls i den riktningen.

0-0 i Gdansk.

1-0 till Italien i Poznan.

Det är lätt att glömma, men för två år sedan spelade ju Spanien med kniven mot strupen i den sista gruppspelsmatchen mot Chile. Ett dåligt resultat, och de var ute ur VM. I Sverige var det midsommarafton, men jag var själv nere i ett vinterkallt Pretoria och kände hur hela kvällen ångade av kylslagen ångest.

Spanjorerna kom av spelarbussen och såg rädda ut. Det var de också. Vicente del Bosque kände det.
– Dagen vi spelade mot Chile… Det var helt tyst på bussen. En hemsk tystnad.
En bit in på bussresan hade Iker Casillas vänt sig mot Alvaro Arbeloa, och kommit med en bekännelse.
– Jag är livrädd.
Arbeloa trodde inte sina öron.
– Kom igen, du har spelat tusentals viktiga matcher.
Casillas bara skakade på huvudet.
– Jag är ändå livrädd.

Med en knapp timme spelad i Gdansk hittade Kroatien en lucka i det spanska försvaret. Luka Modric trampade iväg, maximerade öppningen och böjde in ett inlägg med yttersidan. Ivan Rakitic hade fritt nickläge från fem meter… Iker Casillas räddade.

Bara för att man vunnit bucklor förr är man inte immun mot nervositet. Spanen var skärrade när de mötte Chile 2010, och de var skärrade ikväll. Spelet stämde inte, chanserna dök aldrig upp. Bollen från sida till sida, fram och tillbaka, runt och runt – men inga luckor uppstod. Kroaterna stod rätt, spelade disciplinerat. Torres ut och Navas in. Silva ut och Fabregas in. Ändå ingenting. Fortfarande ett enda baklängesmål ifrån att bli utslagna.

I den 79:e minuten spelade spanjorerna bort sig själva igen. Kroatisk kontring, 3-mot-2-läge för ett ögonblick. En lyftning från Mandzukic, ett volleyskott från Perisic… Och ännu en parad från Casillas.

87:e minuten. Hörna för Kroatien. En tröjdragning på Corluka… Ingen åtgärd.

Spanien redde ut det, men de lekte sannerligen med elden. De var oroliga. Det här var faktiskt en ännu värre pärs än de utsattes för mot Chile för två år sedan. Kroatien är ett skickligt, listigt, tappert och modigt lag. Det hade precis lika gärna kunnat vara de som gjorde första målet.

Men nu var det inte det.

De regerande världs- och Europamästarna pustade sig igenom en tuff grupp, men vann den till sist ändå. De har ju lärt sig en del om att vinna bucklor på senare tid. Spelet hackar, men de vet ju att det är viktigare att vara som bäst under turneringens sista dagar än under den första veckan.

Deras dröm om att bli historiskt historiska lever – och EM-turneringen är nu en enda speldag ifrån att klara av hela gruppspelet utan en enda mållös match.

/Erik Niva