Om det gick åt helvete? Det är klart att det gick åt helvete.

5500 ryska supportrar gav sig av på den där medvetet provokationspolitiska promenaden genom Warszawa. Stenar och flaskor kastades, fyrverkerier och varningsskott avlossades, ryska imperieflaggor vajade i luften och… ja, den tungbeväpnade kravallpolisen hade att göra.

De senaste rapporterna pekar på 56 gripna och tio skadade. Det gick rykten om att en rysk supporter misshandlats till döds (och eftersom det är så världen ser ut 2012 så spreds ryktet vidare via sociala medier, även av journalister, utan en tanke på vad ett sådant rykte kunnat få för vidare följder), men det avfärdades.

När ryska huliganer misshandlade fyra polska matchvärdar efter matchen i Wroclaw gick ledaren för den ryska supporterunionen, en officiell förening för ryska landslagsfans, ut och försvarade misshandeln.

– När de försökte gripa en person på ett hårdhänt sätt så, ja, då fick de sig förstås en omgång.

Ryska våldsnationalister på plats i ett Polen med sina problem. I Polen finns ett fotbollsklimat där Uefas antirasist-förgrening FARE på ett och ett halvt år rapporterades 133 incidenter som hade med rasism, antisemitism och annan form av diskriminering att göra.

Det finns ett samhällsklimat och en politisk utveckling som fungerat som äggkläckningsmaskin för män som vill slåss. Lägg till ett laddat 400-årsjubileum, ett mästerskap och en blytung fotbollsmatch, så landade vi här.

De fick chansen att slåss. De tog den. (Ja, inte alla förstås). Sen gick de in på arenan och hängde ut en monumentalflagga som inte lämnade några frågor.

Matchen?

Gott om överraskningar, vilket inte kommer som en överraskning. Polen och Ryssland är, på lite olika sätt, två av EM:s mest svängiga lag. När de är bra är de oerhört bra i sin blixtrande kontringsfotboll. När de är dåliga kan de rasa ihop i en liten hög. Polen gjorde som mot Grekland, de startade med motorn igång och kastade sig iväg på sin fina högerkant. Ryssland vidareutvecklade sin Tjeck-metod med djupledsstick och snabbt passningsspel.

Rysslands 1–0 kom genom deras två mest högkvalitativa spelare, en perfekt frispark från Arsjavin, en perfekt tajmad nicklöpning av Kaukasus-kanonen Dzagojev (låt mig påminna om att hans CSKA-kontrakt går ut alldeles snart, bra jävla sits). Polens kvittering kom från ingenstans, som mål ofta gör mot Ryssland, när Kuba bestämt sig för att avlossa turneringens hittills bästa skott.

Det kändes som 1–1 efter det, grupp A:s två bästa lag ligger kvar i pole position.

I detta nu lägger sig natten över Warszawa. Låt oss hoppas att den blir lugn och stilla.

/Simon Bank