Råsunda ska firas av, och i och med det tar jag mig rätten att vara oförblommerat nostalgisk ett tag.

Eller nä, det här handlar egentligen inte om huruvida saker och ting var bättre förr eller inte. I grunden har jag inget emot att man bygger nya arenor – däremot har jag ett problem med varför man bygger nya arenor och hur man bygger nya arenor.

När de framtida intäkterna ska maximeras till så låg byggkostnad som möjligt tenderar resultatet att bli en karaktärslös byggsats utslängd på en stormarknadsparkering i utkanten av stan.

Det är mer eller mindre omöjligt att skilja Madejski Stadium i Reading från Riverside i Middlesbrough, på samma sätt som Friends Arena precis lika gärna hade kunnat vara Amsterdam Arena.

Det jag saknar och sörjer är arenor med egen identitet och särprägel – och dessa fem är nog de jag saknar och sörjer allra mest. 

1. Highbury – London
1913-2006
Ni minns hur det var. Man kom upp ur tunnelbanan, gick förbi paj- och programförsäljarna, genom ett par tegelhusgator – och så låg den bara där, mitt i bostadsområdet. Highbury kändes som den allra mest brittiska av alla de gamla mytomspunna arenorna, och jag tror att anledningen var hur fotbollen var ett så självklart band ihop fotbollen och vardagen. Vanligt folk levde sina vanliga liv i de här kvarteren. De jobbade på dagarna, gick på puben på kvällarna och sedan på matchen på lördag eftermiddag. Emirates är på många sätt den raka motsatsen – och är därför också extra intressant att resonera kring. Arsenal flyttade dit för att få klubbens ekonomi att växa, och det har de också lyckats med. Mår klubben bättre för det? Känner fansen samma saker idag som de gjorde för tio år sedan? Och för den delen – vinner laget några titlar?

 

2. Ali Sami Yen – Istanbul
1964-2010
Jag hann besöka Millwall-hålan The Den, men måste ändå utnämna Galatasarays förra arena till the most intimidating ground jag någonsin varit på. Ju närmare rivningen vi kom, desto mer eftersattes underhållet och desto starkare blev intrycket av laglöst land. Motorvägar på ena sidan, urban wasteland på den andra – och ett rent sataniskt tryck i häxkitteln där i mitten. Det här var ingen arena för turistutflykter, och jo… Jag erkänner att jag skriver den meningen med positiva känslor.

 

3. Maine Road – Manchester
1923-2003
En flytt som genomförts utifrån samma linjer som Arsenal gjorde sin, men petrorevolutionen inom Manchester City har gjort efterhandsanalysen ännu viktigare. Trots att de har lyckats riva ner alla skadeglada banderoller från Stretford End finns det ju likafullt ändå tusentals Manchester City-fans som gärna hade tagit tidsmaskinen tillbaka till de regniga förloraråren på Maine Road. Vad säger det egentligen om fotbollssupportrarna och hur mycket är de känslorna värda? Vilket är framgångens egentliga pris?

 

4. De Meer – Amsterdam
1934-1996
Jag ska erkänna att jag aldrig såg Ajax spela här, utan bara hängde på läktarstaketen under en av tonårens sommarsemestrar. Känslan fick jag med mig ändå. Det här var ett innovationscentrum, en sorts idrottsligt betongmelerad förlaga till Silicon Valley. Totalfotbollen uppfanns och utvecklades här av Johan Cruijff, grabben från gatan bredvid. Men de som ville komma in och se genierna i arbete fick vara beredda att köa för besväret – knappt ens 20 000 fick plats för att se Ajax dekonstruera både rådande fotbollsideal och Europas mäktigaste klubbar.

 

5. The Dell – Southampton
1898-2001
Mest bara för att den var så underbart apart. När nu alla nya arenor – däribland Southamptons egen St Mary’s – byggs enligt samma strömlinjeformade färdigmodell är det värt att högtidlighålla The Dell för dess smått slumpartade assymetri. Den ena läktaren var knappt ens hälften så stor som den andra. Den ena kortsidan var traditionellt utformad, den andra var triangulär. Lilla, klaustrofobiska The Dell var kanske inte världens mest praktiska fotbollsarena – men den var i alla fall fullständigt unik.

Och med det skrivet… Nä, jag har inte någon som helst längtan tillbaka till vare sig Delle Alpi i Turin eller gamla Olympiastadion i München.

/Erik Niva