Medan Erik Niva landar och laddar för en spännande match i en murrig östeuropeisk stad med en ny, fräsch arena så gör jag… i stort sett samma sak.

Jag är alltså i Växjö.

Eran med eran Pia Sundhage ska just rulla igång, Sverige möter Schweiz, och det känns lite som att vara på väg till ett väckelsemöte. Det är nytt, det är spännande, det strålar av optimism och ju längre den här känslan lever kvar ju bättre är det förstås. Har vi tur lever den en bit in på sommaren.

Pia är förstås inte bara en tränare. Hon är en symbol för hela den här hjältemodiga kampen som kvinnor fört – och fortfarande för – för att få spela fotboll.

Om vi gillar att prata om fotboll som politik så är kvinnors fotboll bland det mest intressanta vi kan prata om.

Om vi gillar att diskutera fotboll och sexualitet så är det precis likadant.

I samband med den fantastiska VM-sommaren 2003 skrev jag en krönika om damfotbollen och dess garderob, om hur svårt sporten haft att förhålla sig till en verklighet och en påstådd verklighet där homosexualitet och lagidrott kopplades ihop. Jag skrev om det lesbiska spöket, om en stämpel som varje fotbollsspelare var så förtvivlat trött på.

Och jag skrev om att ett av skälen till att det där enorma landslaget sprang rakt igenom tv-rutorna och in i folksjälen var att flera av affischnamnen var Riktiga Kvinnor. Straighta Tjejer.

Närvaron av icke-heterosexuella var ett stigma och ett hinder för damernas fotboll, don’t ask-don’t tell-överenskommelsen la sig som en varm, men kvävande filt över sporten.

Jag skrev så här

Det som damfotbollen borde sträva efter är inte att slippa bli sedd som en flatsport, i stället borde den göra upp med alla fördomar samtidigt. Inte bara den som säger att du är flata om du spelar fotboll ­ utan lika mycket den som säger att du inte får vara det. Idrotten måste bli så öppen att det inte spelar någon roll längre, att frågan om sexualitet blir en icke-fråga.

Idag åker jag till Växjö, för att se en match i en sport utan sexualitet. Men det är lätt att konstatera att både mycket och lite har hänt.

Lite, eftersom det fortfarande finns ett behov av att formulera vad ”kvinnlighet” är. En allsvensk förening lanserar sig med tjejer i baddräkt (och det kan man göra, jag tyckte filmen var rätt underhållande) eftersom de vill visa ”att det finns kvinnliga tjejer inom damfotbollen”. Mycket, eftersom det i dagens svenska landslag finns en handfull tjejer som är öppna med att de lever med andra tjejer.

När Victoria Svensson eller Jessica Landström kom ut var det stora nyheter. De som kommit efter har kunnat tala om det som det naturligaste i världen, i en faktaruta eller i förbigående.

Starka kvinnliga förebilder är de som vågar stå för något.

Ikväll spelar Sverige mot Schweiz, med en ny förbundskapten som det ska bli roligt att följa. Imorgon möter Frankrike Holland i en repris på den första officiella damlandskamp som någonsin spelats, och det finns små steg och stora nyheter att rapportera om därifrån också.

Minns ni Marinette Pichon? Hon stod i mål och var lagkapten i det franska landslaget i tretton år, fram till 2007. Sedan hon slutat har fransk fotboll revolutionerats, tagit enorma kliv in i folksjälen, och när landslagsspelarna igår fick träffa Zinedine Zidane så var det en självklarhet för landets stora tidningar att rapportera om det. De är folkkära, tv sänder ligamatcher och mästerskapen följs av en stor publik.

Marinette Pichon missar det där, men hon har precis skrivit historia på egen hand. Pichon har aldrig dolt att hon är homosexuell, och om ett par veckor blir hon mamma, om allt går som det ska för hennes flickvän.

Och när barnet är fött?

Då får Marinette Pichon, som andra franska kvinna någonsin, elva dagars föräldraledighet. Samma rätt som är självklar för alla pappor är också hennes.

– Det kan låta dumt, men det är svårt som det är att bygga en familj när du är homosexuell, och om du dessutom berövas på ledigheten så är det moraliskt tufft. Här blev min ansökan omedelbart beviljad. Det gör att jag i lugn och ro kan förbereda mitt barns ankomst. Ärligt talat så är jag riktigt lycklig, säger hon till Le Parisien. 

En kvinna med samma rätt som männen blir lycklig över det. En homosexuell med samma rätt som de straighta blir lättad över det. Ikväll leder Pia Sundhage Sveriges landslag för första gången, och hon tycker det är helt ointressant för alla som tittar vem hon är kär i.

Det är det när det är det. Vi tar små steg på vägen dit. 

/Simon Bank