Det här utlöstes ju av att en liten mittfältare vände upp, avancerade några meter och lyrade in ett distansskott med sin pålitliga vänster. Mål för Rumänien. Hagi målskytt. 

Men nä, inte Gheorghe Hagi den här gången, utan Ianis Hagi. Han är 14 år gammal, spelar för U15-landslaget och alltså son till den störste rumänske fotbollsspelaren som någonsin funnits. Målet gjorde han igår eftermiddag, och det är ingen överdrift att påstå att han idag är Karpaternas mest omskrivne tonåring.
– Alla förväntar sig mycket av mig, men jag försöker bara göra mitt bästa på planen, kommenterar Ianis Hagi.

Det här förtjänar givetvis att – trumvirvel – sättas i ett större perspektiv.

Den senaste tiden har det nämligen blivit uppenbart att en våg av fotbollsspelarsöner är på väg att skölja över oss – fler än tidigare, bättre än tidigare och med ännu mer berömda pappor än tidigare. Allt tycks utgå från VM i USA 1994. Världsmästarbacken Branco har tidigare skrävlat om hur hans egen son tillverkades under en av mellandagarna, och att Bebetos son föddes mitt under turneringen har ju inte undgått någon.

Givetvis är det därför också där den måste börja, den ofullständiga genomgången av 94-hjältarnas fotbollssöner. Det är ju nämligen så att alla de tre stjärnorna som deltog i det där vagga-bebis-firandet fått söner som nu är i full färd att sätta egna avtryck i den stora fotbollsvärlden.

Mattheus
Född den 7 juli 1994, mitt mellan åttondelen och kvartsfinalen i VM. Tio år senare provade han för första gången på spel i Flamengos ungdomslag. Bebeto såg till att en vän till familjen tog med honom till provspelet – Mattheus skulle bedömas utifrån sina egna kvaliteter, och inte utifrån vem hans pappa var. Och jodå, Mattheus har klarat sig utan hjälp. Tidigare i år debuterade den spelskicklige innermittfältaren för Flamengos a-lag, och häromdagen blev han uttagen i den brasilianska truppen till U20-VM.

Rafinha Alcântara
Mazinho var killen som stod längst till vänster när vaggan gungades 1994 – och Rafina är hans yngre son. Jodå, jag vet att det egentligen är storebrorsan Thiago som hunnit längst i karriären, men jag väljer att exemplifiera med Rafinha eftersom cirkeln sluts på ett bättre sätt då. Både Thiago och Rafinha har ju vuxit upp i Barcelona, och därigenom spelat för de spanska ungdomslandslagen. För bara några dagar sedan blev dock Rafinha också uttagen i den brasilianska U20-truppen, och sägs ha bestämt sig för att acceptera. Och det är klart att det finns något väldigt tilltalande med att Bebetos och Mazinhos söner ska spela tillsammans i den brasilianska landslagströjan.

Romarinho
En begåvad yngling som knackar på dörren till Vasco da Gamas a-lag – har satt ett par mål i cupspel – och som har kopplats ihop med en flytt till Barcelona. Dock inte den Romarinho som gjort gigantiska avtryck i Corinthians – vilket den här bloggen först lyckats fatta det som. Någon förmildrande omständighet ur min synvinkel? Egentligen inte, även om Romários son själv pratat om hur förväxlingen spridit sig över världen i ilfart.

Carlos Valderrama & Sebastián Rincón
Det går inte att separera dessa två. Visserligen var det i VM 1990 som deras pappor nådde sin allra största stund tillsammans – passningen och avslutningen som tufsade till Västtyskland på stopptid – men de spelade ihop under USA-VM också. Det kändes oundvikligt att deras söner också skulle lira tillsammans. Så blev det också, under några år med juniorlagen i den colombianska storklubben Santa Fe. Nu har dock duon splittrats, då Sebastián Rincón flyttat till USA och MLS-spel med Portland Timbers. I förra månaden var han första gången uttagen till matchtruppen.

Jonathan Klinsmann
Pappan var ju en tysk landslagsforward som gjorde det allra första målet i VM 1994 – sonen är en målvakt som representerar USA. Familjen flyttade ju till Newport Beach efter att Jürgen Klinsmanns aktiva karriär tagit slut, och sonen har vuxit upp och fått sin fotbollsfostran i Kalifornien. Han har varit uttagen i det amerikanska U15-landslaget.

Christian Maldini
Milan är ju inte vad Milan var, men i ungdomslagen finns det en 16-åring som får både fantasin och förhoppningarna att sväva iväg. Efter Cesare och Paolo kommer nu Christian Maldini, ytterback precis som pappa. Och efter honom – tja, då kommer ytterligare en lillebrorsa som redan bevisat sin brytsäkerhet.

Fernando Redondo Jr
17-åringen är på gränsen till genombrottet. Han tillhör Club Atlético Tigre, och i somras var han med a-lagstruppen som laddade upp för säsongspremiären i den argentinska högstaligan. Han har inte fått chansen att göra seniordebut ännu, men fortsätter att imponera i juniorlagen. Hans tid kommer.

Daley Blind
Likt en annan Mikael Nilsson fick visserligen inte Danny Blind göra en enda minut under USA-VM, men han var i alla fall med i truppen. Och eftersom vi skrev ett helt inlägg om Daley Blind i förra veckan vore det väl tusan ifall vi inte nämnde honom.

Jordan Larsson
Verkligen inte att förglömma. Han används visserligen på vänsterkanten i P15-landslaget, men därute har han tillhört de absolut vassaste anfallsvapnen det blågula pojklandslaget har. Ett mål har det blivit på årets fyra landskamper, och fler kommer det att bli. Har dessutom spelat regelbundet för klassiska Högaborgs a-lag i Division 2 Södra Götaland, där han bland annat gjort fem mål den här säsongen. Och detta alltså som relativt nybliven 15-åring. För den stora sakens skull nämner vi här även Simon Thern.

 

Liam Irwin
Får bli symbolsspelare för en klunga killar som verkar vara på väg att falla på något av de sista hindren. Liam Irwin har debuterat för det irländska U19-landslaget, har tränat med Premier League-spelarna i Boltons a-trupp – men lyckades aldrig spela sig till ett proffskontrakt. För tillfället spelar han för Stockport Sports FC i den engelska tiondedivisionen. I den här kategorin hittar vi också Arne Nilis, som sågs som ett superlöfte under sin tid i PSV:s ungdomsakademi, men idag representerar KSK Hasselt i den belgiska fyran. Där finns även Andrea Zola och Kevin Völler, som de senaste åren mest siktats i de engelska och tyska sjättedivisionerna och nu sägs ha lagt ner sina elitsatsningar.

Hedersomnämningar? Gott om sådana. Igår debuterade Denis Tjerysjev för Real Madrid, i cupmatchen mot Alcoyano. Hans pappa Dmitri Tjerysjev var rysk landslagsman under just den här tiden, men blev petad ur 94-truppen i sista stund. Den engelska U21-landslagsmannen Tom Ince sägs vara på väg till någon av de riktiga storklubbarna i Premier League. Pappa Paul Ince var ju en av de besvikna engelska landslagsmännen som tvingades konstatera att de inte lyckades kvalificera sig till VM i USA.

Och så ska vi inte glömma Jack Reyna, inte ur något hänseende. Hans pappa Claudio Reyna var ju kapten för USA:s landslag, och precis som de flesta andra fotbollspojkar drömde hans son om att gå i samma fotspår. Tyvärr blev det inte så. Efter en flera år lång kamp mot en hjärntumör gav hans kropp tragiskt nog upp i somras. Jack Reyna blev bara 13 år gammal.

Alla fotbollssagor slutar tyvärr inte lyckligt.

/Erik Niva