Drygt två kilometer söder om Crystal Palaces hemmaarena Selhurst Park ligger ett ställe som heter Lunar House. Det är den brittiska motsvarigheten till Migrationsverket, stället som alla asylsökande måste besöka ifall de inte har gått igenom en formell registreringsprocess när de först passerade gränsen.

Alla tycker inte om Lunar House.

Det finns de som menar att det bidragit till att förändra den här delen av södra London, och väntar vi med att lägga någon värdering i det kan vi konstatera att de förmodligen har rätt. En del av de människor som har tillbringat flera år här under utdragna asylprocesser har blivit kvar i närområdet. Släktingar och vänner har sedan lockats till varandra, och små kluster av landsmän har uppstått. Idag har de flesta av de senaste årtiondenas mest krigshärjade länder små enklaver i södra London. Här finns irakier, kosovoalbaner, afghaner, sudaneser, somalier och ivorianer.

Familjen Zaha lämnade Elfenbenskusten under andra halvan av 1990-talet, då det blivit uppenbart att landet var på väg att sjunka ner i inbördeskriget. De hamnade i Thornton Heath, ett område mitt mellan Lunar House och Selhurst Park där många ivorianer redan hunnit rota sig.

Omställningen till ett nytt liv i ett nytt land var långt ifrån enkel, och de nio syskonen kom att välja olika vägar genom södra London. En dag i somras var två av familjens söner uppe i två olika rättssalar för två olika förseelseri Thornton Heath. Herve Zaha erkände sig skyldig till att ha slagit sönder en bilruta under ett bråk med sin före detta flickvän. Serge Zaha nekade till ett osmakligt rån av en rullstolsburen person.

Båda bröderna hade tidigare provspelat för Crystal Palace, utan att erbjudas proffskontrakt. Det blev familjens yngste som fick erbjudandet istället, även om det fanns folk i klubben som var skeptiska gentemot familjen Zaha. När chefsscouten Mick Jones rekommenderade Wilfried Zaha till dåvarande a-lagsmanagern Neil Warnock möttes han först av en avvaktande huvudskakning.
– En till? Är du verkligen säker?
Organisationen runt Crystal Palace har ändå utvecklats snabbt det senaste årtiondet. Förr om åren var det i West Ham-kvarteren i East End som barnen spelade barfotafotboll i gränderna, men nu har mycket av den sortens fattigdom flyttat ner till den södra sidan om Themsen. Numera är det upp till Crystal Palace att ta emot de nyanlända invandrarkillarna, att hantera både deras framtidsdrömmar, deras dåtidstrauman och deras nutidsproblem.
– Palace har monopol på alla dessa talangfulla killar i södra London. Så många har tagit sig hela vägen till a-laget på senare år, men Wilfried är den särklassiga talangen, säger Jones.

Såhär långt har de lyckats ganska bra med det. Victor Moses kom ju till södra London som ensamkommande flyktingbarn efter att båda hans föräldrar mördats under etniska kravaller i Nigeria, men efter en uppväxt med Crystal Palace har han nu utvecklats till en fotbollsspelare som kan avgöra Champions League-matcher i den 94:e minuten.

Flyktingbarnen från Afrika gör ett större och större avtryck i den engelska fotbollen. Fabrice Muamba kom från Kongo efter att hans morbror mördats, och hade väl förmodligen fått en chans i det engelska a-landslaget om inte livet velat annorlunda. Saido Berahino satt ensam på ett plan från Burundi som 10-åring, idag är han center i U19-landslaget. Newcastles mittfältslöfte Gaël Bigirimana flydde från samma krig, och hamnade i ett flyktingläger i Uganda innan han till sist lyckades ta sig till England.

Det är långt mellan Abidjan och Solna, men Wilfried Zaha har tagit sig hela vägen. I morgon kväll kommer han att ta ha på sig en tröja med tre lejon på bröstet då högtalarna spelar ”God Save the Queen”. Jag vet att vi själva ska inviga en ny arena, men kvällen kommer att bli historisk på mer än ett sätt

/Erik Niva